Annie by Heart

... bored like hell.

And you're a devil meaning well
You steal my lines and you strike me down
Come raise your flag upon me
And if you want me, I'm your country
If you win me I'm forever.


Ibland förstår man ingenting. Just nu sitter jag här som ett frågetecken.
Lyssnar på Cardigans. Tänker. Försöker analysera fram ett spekulativt svar på alla frågor.
Det är dumt.
Man ska inte spekulera.
Oftast blir det bara fel...

Men jag är glad.
Glad, glad, galet glad!
Så jag ler ändå. Inget kan få mej att sluta le just nu.

Tycker om min lilla värld.
Folk klagar på mörkret. Men det gör inte jag.
Jag gillar mörker. Inte i ordets symboliska mening såklart. Men i dess faktiska mening. Mörkret utanför.
När det är mörkt får man tända ljus. Krypa ner under filtar i soffan. Läsa en spännande bok. Dricka grönt te. Mysa!

Nu är det mörkt ute. Helgen har gått fort. Lillebror Olle har varit hemma från storstan. Ollebror! Har saknat honom, vi ses ju så sällan nu för tiden. Så dessa dagar med hela familjen har varit härliga. Tiden gick alldeles för fort som vanligt... Men nu är det bara tre veckor kvar till jul. Då ses vi igen.

Och nu.
Söndagskväll med Cardigans.
Längesen jag lyssnade på dom.
Finns låtar som är så himla underbara! Och så finns det dom jag gillar sämre...
Men just den här. You're the storm. Den är grym!



Olle & Jag

Liten person. I en stor värld.
I en liten stad. På en stor planet.
Eller en liten planet i stora universum?

Karin, jag älskar att filosofera med dej på våra kvällspromenader!

Jag är lycklig, lycklig!
Kanske lite galen också. Men det struntar jag i.
Nu är det dags för mej att börja följa min drömmar.

Den insikten är så härligt befriande!

Jag vill inte gå genom livet och ångra mej.
Vill inte ta något för givet.
Jag har sagt det förr, men jag säger det igen:
Man måste följa sitt hjärta!

Strunt samma att jag är en liten person i en stor, stor värld.
Jag må vara liten
men mitt hjärta är stort.

"När jag känner doften av äpplena 

på Södermalmstorg

När jag tyngs ner av en börda

pressas av en sorg

som viskar i mitt öra

att jag varken kan eller vill

älska igen, att min kärlek

inte räcker till

Att jag är död för livet

att det är över och förbi

När jag inte hittar nånting

som jag finner nån glädje i

då saknar jag dej..."

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tiden flyger fram. Och jag är flygrädd.
Jag måste ju hinna med att planera mitt liv.
Min framtid. ... Iallafall nästa termin.

Försöker följa Karins goda råd att leva i nuet.
Det är dock svårt.
Och lite måste jag ju planera. Annars blir det ju inget av.

Helgen var härlig iallafall.
Tjejmiddag med Mita och Karin i lördags.
God mat. Kladdkaka. Vin. Singstar.
Och babbel.
Massa, massa babbel.

Vid halv två cyklade Karin och jag hemåt genom den regntunga, kyliga natten.
Det hördes ett och annat fyllevrål.
Två brudar och en kille med gitarr kom gåendes längs esplanaden och sjöng Wonderwall för full hals. Sånt är härligt! Klart man ska ta med gitarren ut!
Vi blev glada av det.
Stod och pratade med Karin ett tag utanför hennes port.
Tills tårna höll på att frysa till is.
Vi har båda två stövlar från Din Sko. Snygga - men ack så kalla!

Gatorna fylldes på med lite mer folk.
Klockan var två. Ställena stängde.
Jag cyklade hem sista biten.
Och då hör jag fågelsång.
Fågelkvitter! En mörk, kall novembernatt...
Det kändes helt fel.
Men ändå så fint. Jag fick sommarkänslor.
Somnade gott sen.

Tack tjejer för en mysig kväll!

- Went too fast I'm out of luck and I don't even give a fuck! -

Velvet Revolver i högtalarna.
Jag älskar dom!
Helst på högsta volym.


Just nu lyssnar jag mest på andra skivan.
Libertad.
Men Contraband är minst lika bra.
Hårdrock när det är som bäst!


Aahh! It makes me high.

Jag måste lyssna på mitt hjärta.
Det är allt som spelar någon roll.
Känslan.
Förnuftet kan slänga sej i väggen!

Jag tror att hjärtat är den bästa guiden.

Ja.

"The heart has reasons that reason cannot know"

Onsdag.

Jag drömde att jag var polare med Kat von D. Vi hängde i New York med Nikki Sixx.
Haha!
Det är mycket drömmar just nu.
Man kanske inte ska försöka tyda dem alla.

Igår va det bio med Henke och Karin.
Katastroffilm a la USA. 2012.
Nästan tre timmar med massa snygga effekter.
Och hjältar med hjärtsnörpande, samvetsgranna tal... Exempelvis: Du har bara minuter på dej att rädda tusentals människors liv, men du tar dej ändå tid att se din stora kärlek i ögonen och förklara hur mycket ni betyder för varann, plus att du även tar upp gamla minnen om allt ni upplevt tillsammans. Kärleksförklaringen avslutas gärna med en passionerad kyss. Och vips försvann minst fem minuter och du har 30 sekunder till godo att rädda alla tusentals människor. Dessutom är alla barnen i filmen sådär onaturligt modiga och skriker hela tiden "pappa! Jag vill hjälpa till!" Och när dom inte får det (ännu ett dramatiskt tal hålls om hur farligt det är) smiter dom ifrån mamman i alla fall och riskerar sina liv med papsen istället.
Lite för amerikanskt på så sätt.
Men jag tycker ändå den var sevärd. Särskilt på bio.
Jag gillar när det händer mycket hela tiden i filmer.
Och det är ju otroligt hur verkliga alla effekter är!

Idag ska jag vaccineras.
Sen blir det fika med Karin och Emelie.
Ikväll ser jag fram emot tv-kväll med lilla mamma.
Och sen ska jag sova och kanske umgås lite till med Kat von D. Vem vet?! ;)


Nikki Sixx & Kat von D

 

Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad.

Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster en vind
sig vid, om han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås, ej alls
i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals
i gullregnens månad.

Från din mun har han kysst
det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst med halvöppna läppar mot hans.
Det kommer en vind och går:
och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnens klasar.

Två nätter i rad har jag drömt om samma sak.
Det har varit så otroligt verkliga drömmar, om personer och platser som finns på riktigt.
Och jag har sovit så rastlöst. Vaknat stup i kvarten och vänt och vridit på mej.
Sen somnat om och hamnat i samma dröm igen.
Jag är helt slut när jag vaknar.
Känns mest som att jag inte sovit alls.

Sängen ser ut som ett bombnedslag.
Jag har inte legat still inatt.

Men.
Den här drömmen är faktiskt bra.
Det känns som en vägledning.
Nu måste jag tyvärr uttrycka mej lite kryptiskt här...
Vissa saker vill jag inte avslöja på bloggen.
Men om man säger såhär. Det handlar om något jag länge har funderat på.
Absolut inget världsomvälvande.
Men något jag undrat över. Hur ska jag göra? Vilken väg ska jag ta?
Svaret har jag kommit fram till i den här drömmen.

Nej, jag påstår inte att det handlar om sanndrömmar.
Det tror jag knappast. Och det spelar heller ingen roll.
Men det är som att jag fått en liten insikt.
Och det känns skönt.
Drömmar är ju ändå något som kommer inifrån en själv och ens egna tankar.
Inget övernaturligt här inte.
Inga tecken från en högre makt.
Nej, nej.
Jag ser det som att man filosoferar lite medan man sover.
Bearbetar. Analyserar. Fantiserar.
Det är spännande med drömmar!

Nu ska jag läsa dikter av Tomas Tranströmer.
Sen blir det en promenad med Hellacopters i lurarna.

Nu är jag så otroligt trött på den här envisa, jävla förkylningen!
Den verkar ha gjort sej totalt hemmastadd här hos mej.
Trots att jag inte är speciellt trevligt sällskap.
Nej, jag är helt ignorant mot den dumma förkylningen.
Sover inte alltför länge på nätterna. Eller dagarna.
Går ut i kylan med den kalla skinnjackan istället för vinterjackan.
Fryser.
Vilar inte!
Försöker inte ens döda den med olika preparat...

Det kallas trots. Jag vill helt enkelt inte låtsas om att jag är förkyld.
Helt ologiskt tänker jag att den kanske försvinner då.
Men förnuftigt sett så gör jag nog helt fel.
Borde vila. Borde vara varm. Borde sova.
Åhh så trist!
Jag är alldeles för rastlös just nu.
Har hur mycket spring i benen som helst!

Men det jag tycker är värst med att vara förkyld är att jag inte kan sjunga.
Och när jag inte kan sjunga är jag inte riktigt tillfreds.
Sången blir inte som jag vill ha den. Utan mer kraxig. Och nasal. Och hes.
Idag försökte jag sjunga i alla fall (vilket även det kallas trots!).
Men då gjorde det bara jättejätteont i halsen. Så jag fick ge upp.
Kanske imorgon istället?!
Håller tummarna.

Nu har jag två val:
1. Sätta mej framför tv:n och... ve och fasa... VILA.
2. Börja laga mat tills brorsan kommer hem.

Hmm..
Magen kurrar.
Det avgör saken.


Var är vinterjackan Annie?!

Idag är det fars dag.
Så vi har firat världens bästa pappa med det bästa han vet - nämligen fika!

Och nu blir det mysmiddag hemma.
Kladdkaka till efterrätt.
Det går inte att fika för mycket!

Händiga pappa.
Lugna pappa.
Pappaskämtsmästaren.
Filosofiska pappa.
Snälla, goa pappa.

Du är bäst!
Love you!

En lugn och skön lördagskväll med lillebror.
Vi tände en brasa. Den brinner fortfarande - vilket resulterade i att Pelle förflyttade sej till ett annat rum med motiveringen att det var alldeles för varmt här inne.
"Annie - jag dööör av värmeslag!"
Haha. Jaha.
Själv tycker jag det är underbart skönt!
Jag har alltid gillat värme. Är väldigt frusen av mej...

Bakade en riktigt kladdig och underbart onyttig kladdkaka denna kväll.
Med massa vispad grädde till.
Mums!

Och så kollade vi på Dansbandskampen.
(Åhh Pelle skulle ju ha varit med!)
Och sen blev det film.
En konstig film.
Stod actionkomedi i beskrivningen. Hmm. Vet inte riktigt vart komedin kom in.
Men men, jag är inte kräsen när det gäller film. Den gick att se på.

Nu är klockan mycket.
Jag är trött men ändå inte. Konstig känsla.
Men det är en härlig kväll. Rofylld.
Kanske ändå dags att krypa ner under täcket och buffa upp kudden lite extra.
Sen kommer jag nog sova gott i värmen.

Natti.

Var på bio igår och såg This is it.
Helt magiskt var det!
Vi hade svårt att sitta still. Ville bara upp och dansa!

Michael Jackson var verkligen ett geni.
Superproffsig!
Den konserten skulle ha blivit något alldeles extra...

Gå och se den!



Blev som vanligt helt rörd och berörd av Earth Song...