Annie by Heart

När jag var liten hade vi ett café.
Pepparkakshuset.
Det låg vid en park och var bara öppet på somrarna.
Som barn var det som att leva i en drömvärld.
Full med kakor och bakverk och bullar.
Varje morgon gick vi ner och åt frukostbuffé bland gästerna.
Varm baguette och färskpressad juice.
Och så ville vi alltid hjälpa till att skopa upp glass.
Mest för att sen själva få äta upp den. Med ett geléhallon på toppen.
Jag kommer så väl ihåg doften.
Och hur vissa godsaker smakade.
Till exempel hallonpajen.
Pepparkakshusets bästa. Den som alla älskade.
Så god!

Ikväll bakade jag den hallonpajen.
Bara doften förflyttande mej tjugo år tillbaka i tiden.
Godaste nostalgin!
Helt plötsligt var jag liten igen.
Tillbaka bakom disken i Pepparkakshuset.
Bland alla stammisar. Och tjejerna som sommarjobbade.
Tillbaka bland de färgglada parasollerna på bakgården.
Och doften av kaffe och nybakta bullar.
Getingar som surrade runt saftglasen.
Pappas mustasch och mammas röda knut.
Morfar som gjorde köttbullemackor.
Och mormor som ständigt hördes fråga: "Grädde, glass eller vaniljsås till pajen?"

Tänk att en smak kan väcka så mycket minnen.
Åhh! Underbara Pepparkakshus!

 

 

Dom som känner mej vet att jag älskar bakverk.
Både att baka dom och att äta dom.
Och dom här tårtorna är dessutom ögongodis.
Så snygga!
Det är nästan overkligt.


Tänk om man kunde baka såna här konstverk... Önskar!

I Gamla Stan finns många caféer, men ett av de allra mysigaste är helt klart Kaffekoppen.
Tvillingcaféet Chokladkoppen ligger precis brevid och är minst lika trevligt.
Däremot är jag väldigt förtjust i Kaffekoppens inredning.
Gammaldags, massa levande ljus, gamla träbord och pinnstolar, valv i taket.
Det är som att vrida tiden tillbaka! Och mycket charmigt!
Ett perfekt café i höst -och vintertider när man bara vill kura inomhus och äta goda grejer!

Om man går till Kaffekoppen måste man bara beställa in varm choklad med vispgrädde! (Komiskt nog har jag aldrig varit i närheten att beställa en kopp kaffe där inne)
Den varma chokladen är stans bästa! Jag lovar! Man får en hel skål full med hemgjord varm choklad... äkta choklad gjord på kakao och socker! Och till det en massa vispad grädde.
Sen kan man sitta där inne i värmen hur länge som helst och bara ha det mysigt!

Jag kan också rekommendera deras mackor!
Kalkon med sötstark senap är en favorit, men också skagenröran.
Riktigt goda är dom!
Kladdkakan är också helt underbar. Mums!

Kaffekoppen och tvillingen Chokladkoppen ligger på Stortorget i Gamla Stan.
Dom har öppet alla dagar 9-22.

Gå dit och mys!

...eller Esters the och kaffehandel som det heter ligger på Folkungagatan 95, och är helt klart ett av mina absoluta favoritcaféer här i Stockholm.
Så fort man kommer innanför dörren känner man doften av te och kaffe.
Hembakat bröd. Godaste vaniljbullarna!
Gammaldags miljö. Lugn och ro. Mysigt.
En liten oas mitt i stan!
Jag återkommer dit väldigt ofta.
Och idag när den första snön hade kommit och det var lite julig känsla i luften drog jag med mej min vän Niklas dit. Så skönt att sitta inne i värmen med en stor kopp grönt te och bara umgås!

Varje gång jag går till Esters blir jag kvar i flera timmar.
Jag trivs där. Känner mej lugn där inne.
Och så älskar jag att fika!
Älskar när man får välja mellan massa olika tesorter. För det finns verkligen hur många som helst! Och när allt är sådär gott hembakat! Det är man verkligen inte bortskämd med här i Stockholm.

Så gå till Esters och fika! Jag rekommenderar verkligen det stället - helt underbart!

Öppettider: måndag stängt, tisdag-fredag 10-18, lördag 11-17, söndag 12-16.
På fredagar och lördagar severar dom även afternoon tea med scones, marmelad och ost!

Min vän Oscar och jag skulle fika idag.
Jag kände mej halvdöd efter nattens äventyr (dans o mycket sen hemkomst). Gick mest omkring som en zombie på Söders vackra gator.
Vi bestämde oss för ett café som heter Svart Kaffe.
Oscar berättade att Tomas Di Leva alltid fikar där. Och mycket riktigt: där satt han! I en lila klänning. Och en riktig månblomma till kvinna vid sin sida, även hon i lila kläder.
Det fanns ett bord ledigt!
Så Oscar la dit sin väska för att markera att vi skulle sitta där. Sen ställde vi oss i kön.
Dock hann vi inte ens komma fram förrän vi märkte att bordet hade blivit upptaget, trots revirmarkeringen. Jaha! Bara att tänka om. Gå nån annanstans.
Oscar skickade in mej till det nu upptagna bordet för att hämta väskan. (Fattar inte riktigt varför han gav uppdraget till mej, det hade han väl kunnat göra själv?!)
Så jag gick in i rummet. Ser mej omkring. Di Leva till vänster. Paret som snott vårt bort till höger - en tjej och en kille. Lite konstnärliga sådär. Dom höll om varann. Får syn på Oscars tygpåse, som tjejen konstigt nog håller handen om. Vad konstigt, så gör man väl ändå inte med någon annans väska?!
Går fram mot väskan.
Trött. Lite zombievarning.
Tittar inte ens på tjejen utan sträcker mej bara fram efter väskan.
Hinner nästan ta den från henne.... men hejdar mej snabbt då hon rycker den till sej, tittar på mej med ond blick och säger:
"Den är faktiskt MIN!"

Och helt plötsligt vaknar jag upp ur mitt drömlika tillstånd. Ber om ursäkt så mycket man bara hinner på några få sekunder innan jag sjunker genom jorden och går under! Pinsamt!
Oscar pekade febrilt på stolen brevid.
"Annie!! DÄR är väskan!"
Åhh den såg ju så lik ut!
Nästan likadan!
Nästan...
Fan också!

Di Leva såg oss fly från caféet.
Jag skyller på tröttheten.
Gillade Svart Kaffe... men dit kommer jag inte gå in igen. Inte imorgon iallafall...
Fast jag fnissar lite vid tanken på vilken syn det måste ha varit.
När jag försökte sno åt mej hennes väska, som hon dessutom höll om!
Min utsträckta hand, min sovande blick... zombie!

Det fick bli underbara Louie Louie istället.
Mys med macka och skön musik på hög volym.
Jag börjar vakna nu...