Annie by Heart

När jag var liten hade vi ett café.
Pepparkakshuset.
Det låg vid en park och var bara öppet på somrarna.
Som barn var det som att leva i en drömvärld.
Full med kakor och bakverk och bullar.
Varje morgon gick vi ner och åt frukostbuffé bland gästerna.
Varm baguette och färskpressad juice.
Och så ville vi alltid hjälpa till att skopa upp glass.
Mest för att sen själva få äta upp den. Med ett geléhallon på toppen.
Jag kommer så väl ihåg doften.
Och hur vissa godsaker smakade.
Till exempel hallonpajen.
Pepparkakshusets bästa. Den som alla älskade.
Så god!

Ikväll bakade jag den hallonpajen.
Bara doften förflyttande mej tjugo år tillbaka i tiden.
Godaste nostalgin!
Helt plötsligt var jag liten igen.
Tillbaka bakom disken i Pepparkakshuset.
Bland alla stammisar. Och tjejerna som sommarjobbade.
Tillbaka bland de färgglada parasollerna på bakgården.
Och doften av kaffe och nybakta bullar.
Getingar som surrade runt saftglasen.
Pappas mustasch och mammas röda knut.
Morfar som gjorde köttbullemackor.
Och mormor som ständigt hördes fråga: "Grädde, glass eller vaniljsås till pajen?"

Tänk att en smak kan väcka så mycket minnen.
Åhh! Underbara Pepparkakshus!