Sommarlov!

Jag har sommarlov nu!!!
Det går liksom inte att beskriva hur mycket jag behöver ha sommarlov efter den här terminen!
Uppsatsen har gett mej många sömnlösa nätter.
Tankar. Nackspärr. Kramp i fingrarna.
Hjärnan har gått på högvarv hela tiden.

Men nu är det över.
Och det är klart.
Och jag klarade det!!!
Stolt Annie!

Nu är det sommarlov.
Underbara, underbara sommar.
Och jag känner mej helt pirrig i hela kroppen!
Liksom helt lycklig.
Och kreativ!
Som ett barn nästan.
Härliga, härliga känsla!








Tankeställare.

Jag tar på mej skorna.
Min jacka. Halsduk.
Det regnar.
Men det gör inget, jag har hela skor. Hel jacka.
Jag är varm.

Fyra minuters promenad.
I gott sällskap.
Mot ett café. Beställer muffins.
Gigantiska muffins. En hel måltid nästan.
Massa socker. Choklad. Vaniljkräm.
Och te. Med mjölk.
Bla, bla, bla, bla... babbel om helgens festligheter.
Lyxigheter.
Jag lämnar en tredjedels muffins.
Den är för stor. Orkar inte allt.
Ute regnar det.
Men jag är varm. Inne på caféet med jazzig musik.

Sen till mataffären.
Vad ska jag välja för mat?
Det finns så många val. Så mycket mat.
Beslutsångest.
Lyxångest.
I-landsångest.

Brrr... kallt ute.
Men jag är varm.
Hemma igen.

Min vardag.
En självklarhet för mej.
Lyxtillvaro för någon annan.
Jag har det så bra!
Det glöms bort ibland.

Medan människor svälter.
Flera hundratusen barn tvingas vara soldater.
Medan krig härjar.
Barnarbete.
Människor utnyttjas.
Det knyts mattor. Letas diamanter. Sys kläder.
Till oss i lyxländerna.
Folk bor på gatan.
Säljer sig själva. Sina kroppar.
Orättvisor. Hat. Krig. Svält. Nöd. Död.

Tankeställare.




Catwoman!









Marie, Marie, Marie!






Världens bästa sångerska!
Nu håller jag tummarna att hon kommer till Cirkus på lördag!






Tanter på vift


På tunnelbanan mot Slussen sitter två tanter brevid varandra.
Dom är såna där käcka tanter med fräck klädstil.
Röd skinnjack och coola glasögonbågar i nån chick färg.
Runt 65-70 år sådär.
Och dom babblar på högt och ljudligt.
Plötsligt ringer den ena tantens mobil.

A:  Det ringer, ojoj, var är mobilen... (rotar i väskan).
B:  Nämen hörru, nu är det nog jag som ringer upp dej igen..
A:  Vad menar du?!
B:  Det är nog min mobil som ringer din! (Hohoho!)
A:  Jahaa, jaa nu ser jag... nummer 28282...
B:  Jamenvisst, det är ju mitt nummer! Vänta ska du se (Hohooo!), jag måste ha glömt knapplåset! (rotar i väskan efter mobilen)
A:  (Hohohooo!)
B:  (Hittar mobilen) Som jag trodde, det är jag som ringer! (Hahahoho).
A:  (Svarar i telefonen) Hallå, hallå! (hihihi)
B:  (Sätter luren till örat) Nejmen HEJ! Vad roligt att höra av DEJ! (hohohooohahaa)
A+B:  (Skrattanfall!)
B:  (Lägger på luren) Jag måste lära mej att komma ihåg knapplåset...
A:  (hihihi) Jaaa!

Det var en sån underbar konversation!
Jag stod där i vagnen och log för mej själv.
Två små tanter på vift!
Så ska vi bli när vi blir tanter, eller hur Karin?! ;)



Kram vännen!


 

Maskrosor

Jag gick en promenad idag i sommarvärmen.
Utanför Stadshuset flockas glada leenden runt ett nygift par.
Folk sitter i gräset överallt.
Det spelas kubb och boule.
Alla är glada!
Utom en tant som förargat höjer rösten:
- Usch vad mycket maskrosor det är överallt!
Hon rynkar på näsan.

Jag undrar. Har alltid undrat.
Varför är maskrosor mindre värda än andra blommor?

Jag har alltid tyckt att dom är söta.
Som gula små solar i det gröna gräset.
Och dom är roliga även när dom har vissnat.
Då blir dom önskebollar som man kan blåsa på.

Nej, jag förstår inte.
Tanten måste ha varit bitter över något annat och låtit det gå ut över maskrosorna.
Så sorgligt att bara se det negativa i allt det vackra.
För idag var en vacker dag! Med små, gula solar i gräset.