Annie by Heart

Två nätter i rad har jag drömt om samma sak.
Det har varit så otroligt verkliga drömmar, om personer och platser som finns på riktigt.
Och jag har sovit så rastlöst. Vaknat stup i kvarten och vänt och vridit på mej.
Sen somnat om och hamnat i samma dröm igen.
Jag är helt slut när jag vaknar.
Känns mest som att jag inte sovit alls.

Sängen ser ut som ett bombnedslag.
Jag har inte legat still inatt.

Men.
Den här drömmen är faktiskt bra.
Det känns som en vägledning.
Nu måste jag tyvärr uttrycka mej lite kryptiskt här...
Vissa saker vill jag inte avslöja på bloggen.
Men om man säger såhär. Det handlar om något jag länge har funderat på.
Absolut inget världsomvälvande.
Men något jag undrat över. Hur ska jag göra? Vilken väg ska jag ta?
Svaret har jag kommit fram till i den här drömmen.

Nej, jag påstår inte att det handlar om sanndrömmar.
Det tror jag knappast. Och det spelar heller ingen roll.
Men det är som att jag fått en liten insikt.
Och det känns skönt.
Drömmar är ju ändå något som kommer inifrån en själv och ens egna tankar.
Inget övernaturligt här inte.
Inga tecken från en högre makt.
Nej, nej.
Jag ser det som att man filosoferar lite medan man sover.
Bearbetar. Analyserar. Fantiserar.
Det är spännande med drömmar!

Nu ska jag läsa dikter av Tomas Tranströmer.
Sen blir det en promenad med Hellacopters i lurarna.