Annie by Heart

Tiden flyger fram. Och jag är flygrädd.
Jag måste ju hinna med att planera mitt liv.
Min framtid. ... Iallafall nästa termin.

Försöker följa Karins goda råd att leva i nuet.
Det är dock svårt.
Och lite måste jag ju planera. Annars blir det ju inget av.

Helgen var härlig iallafall.
Tjejmiddag med Mita och Karin i lördags.
God mat. Kladdkaka. Vin. Singstar.
Och babbel.
Massa, massa babbel.

Vid halv två cyklade Karin och jag hemåt genom den regntunga, kyliga natten.
Det hördes ett och annat fyllevrål.
Två brudar och en kille med gitarr kom gåendes längs esplanaden och sjöng Wonderwall för full hals. Sånt är härligt! Klart man ska ta med gitarren ut!
Vi blev glada av det.
Stod och pratade med Karin ett tag utanför hennes port.
Tills tårna höll på att frysa till is.
Vi har båda två stövlar från Din Sko. Snygga - men ack så kalla!

Gatorna fylldes på med lite mer folk.
Klockan var två. Ställena stängde.
Jag cyklade hem sista biten.
Och då hör jag fågelsång.
Fågelkvitter! En mörk, kall novembernatt...
Det kändes helt fel.
Men ändå så fint. Jag fick sommarkänslor.
Somnade gott sen.

Tack tjejer för en mysig kväll!