Annie by Heart

Nu är jag så otroligt trött på den här envisa, jävla förkylningen!
Den verkar ha gjort sej totalt hemmastadd här hos mej.
Trots att jag inte är speciellt trevligt sällskap.
Nej, jag är helt ignorant mot den dumma förkylningen.
Sover inte alltför länge på nätterna. Eller dagarna.
Går ut i kylan med den kalla skinnjackan istället för vinterjackan.
Fryser.
Vilar inte!
Försöker inte ens döda den med olika preparat...

Det kallas trots. Jag vill helt enkelt inte låtsas om att jag är förkyld.
Helt ologiskt tänker jag att den kanske försvinner då.
Men förnuftigt sett så gör jag nog helt fel.
Borde vila. Borde vara varm. Borde sova.
Åhh så trist!
Jag är alldeles för rastlös just nu.
Har hur mycket spring i benen som helst!

Men det jag tycker är värst med att vara förkyld är att jag inte kan sjunga.
Och när jag inte kan sjunga är jag inte riktigt tillfreds.
Sången blir inte som jag vill ha den. Utan mer kraxig. Och nasal. Och hes.
Idag försökte jag sjunga i alla fall (vilket även det kallas trots!).
Men då gjorde det bara jättejätteont i halsen. Så jag fick ge upp.
Kanske imorgon istället?!
Håller tummarna.

Nu har jag två val:
1. Sätta mej framför tv:n och... ve och fasa... VILA.
2. Börja laga mat tills brorsan kommer hem.

Hmm..
Magen kurrar.
Det avgör saken.


Var är vinterjackan Annie?!