Annie by Heart

Så fort jag känner mej otrygg eller ledsen går jag till musiken.
Musiken kan liksom fylla mej med hopp igen.
Trygghet. Och en massa, massa glädje!
Jag kan gå från tårar till lyckorus på en sekund.

Det är det som är musikens magi.

Utan toner skulle jag vara halv.
Utan toner skulle världen vara färglös för mej.

Jag längtar till på söndag när jag får sjunga igen med vårt lilla band.
Sjunga, sjunga, sjunga!
Aahhh, I love it!

Jag har djup pluggångest!
Inte för att jag inte trivs på utbildningen - för det gör jag verkligen!
Utan för att jag snart har tenta. Och jag känner mej helt oförberedd på den.

Okej, nu ska jag inte stressa upp mej själv totalt.
Det är fortfarande knappa två veckor kvar.
Men ändå!
Det är så mycket som ska läsas! Och så mycket man måste kunna och förstå.

Vädret hjälper mej inte just nu.
Jag hamnar alltid i koma under februari.
Varje år samma sak.
Som om jag var en liten björn som går i ide under just februari.
Tur att det är årets kortaste månad!

Hela mitt väsen blir helt trött bara på tanken av att tentaplugga.
Som om kroppen och huvudknoppen har en off-knapp som aktiveras så fort jag måste ta upp böckerna.

On-knappen går igång på annat.
Fika. Telefonsamtal med goda vänner. Mysiga tv-kvällar med film efter film.
Godis. Socker, socker, socker. Bubbelbad.
En massage? Ja tack!
Då är jag hur pigg och glad som helst!

Jag tror att någon måste slå mej hårt för att väcka mej ur februarikoman.
Eller ta med mej till det där ljusterapi-caféet vid Hornstull. Det ska tydligen göra underverk för vintertrötta sinnen!
Eller också behöver jag bara komma över tröskeln och sätta igång.
Självdiciplin kallas det.

Ska börja med det imorgon...



Saker som gör mej glad :)

...med en styck nyanställd Annie!
Chef-Lasse ser glad ut över leveransen... Haha! ;)





(Behöver jag säga att vi har kul på jobbet?!)

Den här veckan har jag inte alls haft någon koll på dagarna.
Har fått påminna mej själv mer än en gång att det är fredag imorgon.
Inte onsdag.
Inte torsdag.
Fredag!

Jag vet inte varför jag är så virrig.
Mycket som ska göras på lite tid kanske...

Igår var jag på ikea och inhandlade en del nödvändigheter.
Så nu har jag fixat och donat med min lilla minilägenhet.
Organiserat om i skåpen.
Ställt tv:n på ny bänk.
Skruvat. Hamrat. Byggt.
Jag är nöjd med resultatet. Nu fattas bara några små detaljer, men det tar jag vid ett senare tillfälle. Och inga fler grejer från ikea. Nu gäller det att fynda på loppis och coola små inredningsaffärer för att få till Annie-stilen!
Och sånt måste få ta tid. (Eller hur mamsen!)

Jag borde gå och lägga mej nu.
Ska upp tidigt på föreläsning om populärkulturen!
Sen ska jag iväg och jobba min första dag på Upplevelsepresent.se.
Spännande fredag med andra ord!

Och mitt huvud är fortfarande som ett snurrigt kaos.
Så det behöver nog vila på en skön kudde i några timmar.
Koppla av. Koppla bort.
Slappna av...

Så. Godnatt alla rastlösa själar (inklusive mej själv!)
Sov gott!

Jag tror att folk skulle må mycket bättre om dom inte var så arga på allt hela tiden.
Om dom inte la all sin energi på ilska utan på glädje.
Om dom inte målade allt i svart utan i vitt. (Eller knallrosa!)
Om dom inte såg världen genom negativa ögon utan med positiva.
Då tror jag tror att dom skulle vara lyckligare...


Kärlek och förståelse.
Och ett leende på det.
Tack! :)

Lyssnar på sockersöta Salem Al Fakir.
Astronaut.
Hans bästa låt enligt mej.

"He loved her so
But she was already gone, long ago
He really wanted her to stay
She couldn't wait to get away
And I was stuck in the middle"

Tycker absolut att han var värd finalplatsen igår.
Hans låt var den enda jag kunde sjunga på idag, vilket är ett gott tecken.
Inga andra låtar satte några spår...

Jag har dessutom gett Salem Al Fakir en high five en gång.
Men det är en helt annan historia. Haha! ;)

Helgen har varit väldigt händelserik. Inte en lugn stund förrän nu. I fredags var det återträff med gamla goa gänget på Southside. Öl och babbel och skratt. Ganska lugn kväll, men jättekul att träffa alla! Igår hjälpte jag Niklas att flytta på förmiddagen för att sen dra iväg till Olle och Uffe på middag och fest. Schlager, bål, snittar och underbara människor i en härlig kombination, vilket resulterade i den ena skrattattacken efter den andra.
Vi var riktigt glada igår minsann. Härligt!

Nä nu har Astronaut spelats alldeles för många gånger...
Dags för Jewel istället.
Behöver lite lugn och soft musik såhär på kvällen.

Känner dessutom en enorm längtan efter att sjunga.
Det liksom bara bubblar en massa toner där inne som vill ut.
Önskar att jag hade ett piano.
Det behöver inte vara stort.
Bara ett litet piano som jag kunde sjunga tillsammans med.