Saknar ord.
Bloggen måste återuppleva nu.
Jag saknar att skriva.
Hittade mina gamla dikter på ett poesiforum som jag inte skrivit på sedan 2003.
Måste säga att jag fascineras av att jag vågade sätta ord på min känslor så otroligt naket. Ord som kom direkt ur hjärtat. Utan omskrivningar, omformuleringar. Utan censur. Bara känslor rakt upp och ner.
Jag vill våga det igen.
Märker att ju äldre man blir, desto mer tänker man.
Att leva i nuet är inte lika självklart.
Man blir fegare. Tyvärr.
Jag skriver dikter fortfarande.
Kanske inte lika ofta. Men ändå.
Ska våga publicera några här på bloggen.
Både nya och gamla.
Från mina gymnasieår finns det hundratals!
Flera tjocka anteckningsblock fulla med snabbt nerklottrade ord.
För snabbt går det.
För mej kan inte dikter skrivas långsamt. Då går magin förlorad.
Hemligheten är att inte tänka. Att bara skriva.
Att släppa tanken fri.
Tänk vad skönt om jag kunde hitta tillbaka till den konsten.
Dikt
Jag har skrivit säkert en miljon dikter genom åren.
Hittade en som jag skrev i november 2003.
Kan fortfarande känna hur jag kände då när jag skrev den.
...
Rysningar som väcker fjärilar i magen
Dimmiga andetag och lekande fingrar
Du kan få världen att vibrera
nerverna att explodera
himlakroppar att kollidera
Bara du rör vid mej
Aldrig får jag nog
när vi är så nära som vi bara kan
nyfikna kroppar omsluter varann
Känslor brinnande och heta
hemligheter ingen annan får veta
Bara natten ser på
när vi som förut varit två
smälter samman i varann
Det är nu dimmorna lättar
Nu andas vi i samma takt
Fjärilsvingar fladdrar i magen
Nu ser jag kärleken i all sin prakt
...
