Citat
"Där rök dina chanser till framtida pojkvänner!"
- Min lillebror såg mej i pannband när jag skulle tvätta ansiktet.
Jag skrattade så när han sa det. Glimten i ögat har han minsann den pojken!
Nästan åtta år yngre än jag... ändå känns det ibland som att han är klokare. Jag kan be honom om råd och ibland förvånas över hur klockrent han sätter fingret på olika lösningar. Kommer med finurliga svar-på-tal. Lyssnar både intresserat och med tålamod när jag ältar saker. (Är han verkligen min lillebror?!)
Syskon är bra!
Vi fick liksom varann på köpet. Som en bonus i livet.
Mina bröder är två guldklimpar!
Som alltid finns där, alltid lyssnar, alltid vet hur jag funkar.
... Alltid får mej att skratta!
Det blev tomt när du åkte hem! Kom snart tillbaka o hälsa på igen!
Nästan åtta år yngre än jag... ändå känns det ibland som att han är klokare. Jag kan be honom om råd och ibland förvånas över hur klockrent han sätter fingret på olika lösningar. Kommer med finurliga svar-på-tal. Lyssnar både intresserat och med tålamod när jag ältar saker. (Är han verkligen min lillebror?!)
Syskon är bra!
Vi fick liksom varann på köpet. Som en bonus i livet.
Mina bröder är två guldklimpar!
Som alltid finns där, alltid lyssnar, alltid vet hur jag funkar.
... Alltid får mej att skratta!
Det blev tomt när du åkte hem! Kom snart tillbaka o hälsa på igen!
Hatkärlek
Singel i ett år och sju månader. Ungefär. Jag ska inte räkna ut exakt.
Det är ganska lång tid.
Jag älskar det ibland. Hatar det ibland. Hatkärlek!
Att vara singel är verkligen både och.
Jag bestämmer över mej själv, kan göra allt jag vill på mina tider och på mina villkor. Vad känner jag för ikväll? Vilken mat är jag sugen på? Vilken musik vill jag lyssna på? (och ingen störs av att jag högljutt sjunger med i alla låtar!)
Men samtidigt...
Ikväll känner jag för sällskap. Att laga mat tillsammans med någon. Få lyssna på någon annans musik, lära mej nya låtar att sjunga med i. Kanske sjunga med i dom tillsammans med någon.
Under den här singeltiden har jag laddat upp så mycket kärlek inom mej att jag snart inte vet vad jag ska göra med den!
Jag måste ge den till någon!
Did you give the world some love today babe?
Kärleken.
Att hitta kärleken. Som folk alltid säger: Du kommer också hitta kärleken en vacker dag.
Men jag vill inte hitta kärleken.
Att leta desperat efter kärlek tror jag inte på.
Ur desperation föds inte kärlek. Ur desperation föds... desperation!
Jag vill att kärleken ska hitta mej.
Helt plötsligt. Bara finnas där. Så självklart.
Det händer ibland. Det har hänt innan. Så jag vet att det kommer att hända igen. Någon dag. När man minst anar det...
Tills dess får jag ge min kärlek till min familj, mina vänner, kanske någon annan som behöver den... mina blommor!
Tills dess får jag laga min egen mat och sjunga mina egna sånger.
Lite spännande är det.
Singel.
Just nu.
Jag hatar, älskar, hatar, älskar... hatälskar det!
Det är ganska lång tid.
Jag älskar det ibland. Hatar det ibland. Hatkärlek!
Att vara singel är verkligen både och.
Jag bestämmer över mej själv, kan göra allt jag vill på mina tider och på mina villkor. Vad känner jag för ikväll? Vilken mat är jag sugen på? Vilken musik vill jag lyssna på? (och ingen störs av att jag högljutt sjunger med i alla låtar!)
Men samtidigt...
Ikväll känner jag för sällskap. Att laga mat tillsammans med någon. Få lyssna på någon annans musik, lära mej nya låtar att sjunga med i. Kanske sjunga med i dom tillsammans med någon.
Under den här singeltiden har jag laddat upp så mycket kärlek inom mej att jag snart inte vet vad jag ska göra med den!
Jag måste ge den till någon!
Did you give the world some love today babe?
Kärleken.
Att hitta kärleken. Som folk alltid säger: Du kommer också hitta kärleken en vacker dag.
Men jag vill inte hitta kärleken.
Att leta desperat efter kärlek tror jag inte på.
Ur desperation föds inte kärlek. Ur desperation föds... desperation!
Jag vill att kärleken ska hitta mej.
Helt plötsligt. Bara finnas där. Så självklart.
Det händer ibland. Det har hänt innan. Så jag vet att det kommer att hända igen. Någon dag. När man minst anar det...
Tills dess får jag ge min kärlek till min familj, mina vänner, kanske någon annan som behöver den... mina blommor!
Tills dess får jag laga min egen mat och sjunga mina egna sånger.
Lite spännande är det.
Singel.
Just nu.
Jag hatar, älskar, hatar, älskar... hatälskar det!
Att vara sej själv
...och inte den man vill vara. Det är en svår bedrift i livet.
Man föds och dör. Människor kommer och går. Däremot kan man vara säker på en sak:
Jag kommer alltid, alltid få leva med mej själv.
Den här kroppen och den här själen. Mitt eviga sällskap livet ut.
Ibland önskar jag att jag kunde vara någon annan.
Bara byta liv och skepnad, gå in i en annan roll.
Ibland försöker jag desperat passa in, vara den som jag förväntas vara i ett visst sammanhang. Genom åren har jag tagit på mej otaliga roller och masker. Provat mej fram för att hitta den som är jag.
Annie.
Vem är du? (jag).
Kanske aldrig kommer få veta det fullt ut.
Och det kanske är det som är problemet på ett sätt...
att man försöker så hårt, att man tänker så mycket på vem man är att man tillslut bara glömmer att leva.
Jag är automatiskt jag.
Om jag bara släpper taget om kontrollen. Och bara är.
Insikt och mod.
Ta hand om sej själv.
Vara ödmjuk inför sin egen person.
Den man vill vara.
Den man är.
Varför vill man ibland vara någon annan?
Av rädsla för hur andra människor ska uppfatta en?!
För att passa in?
Men egentligen...
man ska bara passa in i sej själv. Alla andra kommer på köpet. För det finns alltid människor som älskar en för precis den man är. Utan krav.
Man föds och dör. Människor kommer och går. Däremot kan man vara säker på en sak:
Jag kommer alltid, alltid få leva med mej själv.
Den här kroppen och den här själen. Mitt eviga sällskap livet ut.
Ibland önskar jag att jag kunde vara någon annan.
Bara byta liv och skepnad, gå in i en annan roll.
Ibland försöker jag desperat passa in, vara den som jag förväntas vara i ett visst sammanhang. Genom åren har jag tagit på mej otaliga roller och masker. Provat mej fram för att hitta den som är jag.
Annie.
Vem är du? (jag).
Kanske aldrig kommer få veta det fullt ut.
Och det kanske är det som är problemet på ett sätt...
att man försöker så hårt, att man tänker så mycket på vem man är att man tillslut bara glömmer att leva.
Jag är automatiskt jag.
Om jag bara släpper taget om kontrollen. Och bara är.
Insikt och mod.
Ta hand om sej själv.
Vara ödmjuk inför sin egen person.
Den man vill vara.
Den man är.
Varför vill man ibland vara någon annan?
Av rädsla för hur andra människor ska uppfatta en?!
För att passa in?
Men egentligen...
man ska bara passa in i sej själv. Alla andra kommer på köpet. För det finns alltid människor som älskar en för precis den man är. Utan krav.