Annie by Heart

Dom som känner mej vet att jag älskar bakverk.
Både att baka dom och att äta dom.
Och dom här tårtorna är dessutom ögongodis.
Så snygga!
Det är nästan overkligt.


Tänk om man kunde baka såna här konstverk... Önskar!

Det går inte alltid att förstå sej på kärleken.
Det kanske inte är meningen heller.

Allt jag vet är att det är viktigt att känna kärlek.
Och ge kärlek.
Det är fint.

Idag ger jag all min kärlek och hela mitt hjärta
till min underbara familj
och till alla mina goa vänner
som också ger mej så mycket tillbaka.

Jag älskar er!

David LaChapelle är en otrolig fotograf.
Jag bara älskar hans bilder.
Inte minst hyllningen till Michael Jackson.
Fantastiskt!

“His lyrics are so naive and so beautiful.
It’s one of the most epic stories of our time,
to go from such heights to such depths.
He’s a modern-day martyr.”

- David LaChapelle (om MJ)



Den här sista bilden i trilogin togs efter Michael Jacksons död,
med hjälp av en ung MJ-lookalike.

Kladdkaka med grädde.
Grönt te med hallon och citrongräs.
Bästa, underbara Sara.
Jazz från 50-talet.
Massa levande ljus.

Recept på en lyckad myskväll.

Medan snöstormen härjade utanför fönstret fanns det mycket värme här inne.
Och mycket babbel om allt mellan himmel och jord.
Lyx är att ha en bästa vän bara fyra våningar upp.
Tack Sara för en härlig kväll!

Nu blickar jag mot helgen när Karin kommer hit.
Då är cirkeln sluten.
Och då har jag två bästa vänner bara fyra våningar upp.
Hurra!

Onsdag. Huvudvärk. Sockerabstinens.
Känns som helgen var igår.
Med filmkväll och middag och schlageryra.
Nu är det igång igen.
Schlagerjippot.

Jag känner som Ulf Lundell:
- Det är bara att skita i och fly landet.

Ja! Jag skulle verkligen vilja fly landet den här tiden på året.
Till varmare breddgrader.
Samba istället för schlager.
Öl och strandpromenader och palmer.
Ingen mer snö. Inga minusgrader som kryper under skinnet.
Inga mer raggstrumpor och koppar med te att värma händerna på.
Jag behöver D-vitamin.
Varma solstrålar mot naken hud. Ja tack!

Nästa vecka ska jag iallafall fly stan.
45 mil söderut kanske det är lite, lite mer vår.
Schlageryran kommer jag dock inte ifrån.
Fast den kan jag ju välja att bara skita i. Fly landet får bli en senare fråga.

Och när jag väl gör det så vill jag till Barcelona.
Det verkar ljuvligt!
Någon som vill följa med?




Längtar till sommaren...

Underbara Tori Amos.
Hon sjunger så innerligt. Med hela sitt hjärta och sin själ.
Jag får rysningar och gåshud varje gång.
Detta är magi.

Jag är förbannad.

Förbannad för att människan leker Gud.
För att vi tror att den här planeten är vår och bara vår.
För att vi tror att vi kan bestämma över djuren och naturen.
Och förbannad för vår girighet.
För att allt alltid handlar om pengar.
Pengar, pengar, pengar.

Allt liv på vår planet finns till av en anledning.
Allt och alla ingår i ekosystemet.
Och tack vare det kan vi leva här.
Det är fantastiskt när man tänker på det.
Som ett mirakel nästan.
Tänk alla pusselbitar som finns för att vi ska kunna existera.
Det är närapå oförståeligt att allt fungerar.

I flera miljoner år har djur och natur levt i harmoni med varandra.
Tills människan kom.
Vi är jordens största fiende.
Och därmed också vår egen största fiende.

Djur utrotas och skogar skövlas.
Havet och luften förorenas.
Och allt för att tjäna pengar.
Systemet håller på att rubbas för att vi inte är nöjda.
För att vi hela tiden bara tänker på oss själva.
Behöver vi verkligen äta hajfenssoppa?
Behöver vi bära päls?
Behöver vi laga mat med palmolja i?
Och så vidare.
Listan kan göras lång.


Det värsta av allt är
att människan vet vad hon gör.
Vi vet vad vi ställer till med.
Vi är smarta nog att kunna förstå och se framåt.
Ändå gör vi det.
Ändå förstör vi vår jord mer och mer för varje dag.
Istället för att leva i samspel med naturen så går vi emot den.
Som ett tredje världskrig.
Där människan är den ena parten. Och moder jord den andra.

Vi är inte så intelligenta som vi vill tro.
Vår egoism kommer leda till vår egen undergång.

Däremot ska man inte ge upp hoppet.
Om att vi en dag ska öppna ögonen.
Och att vi en dag gör något åt saken.

Tills dess kommer jag vara förbannad.
Och göra allt jag själv kan för att påverka.




Foto: Mattias Klum