Annie by Heart

Det var flera år sen jag målade senast.
Om man bortser från all klotterkonst jag skapar när jag pratar i telefonen.
Men nu de senaste veckorna har inspirationen och lusten kommit tillbaka.
Åhh det är så härligt!
Jag har dammat av mina gamla akvarellfärger och alla penslar.
Köpt nya blyertspennor och pappersblock med olika struktur.
Och poff så har jag satt igång igen.
Nästan varje dag vill jag sitta och måla.
Det är så meditativt.
Timmarna flyger fram utan att man märker det.
Tankarna stillas.
Det är jag. Penseln. Färgerna. Papperet.
Inget annat.
Och i bakgrunden hörs tonerna av lugn och skön musik.
Ida Redig's fantastiska skiva spelas flitigt just nu.
(Blev kär i hennes musik den kvällen jag råkade hamna på Söderport när hon spelade)

Jag har insett hur mycket jag har saknat att måla.
Saknat färgerna. Och känslan när en bild växer fram på det tomma, vita bladet.
Det är så roligt. Och skönt!

Nu blir det mer målande.
Och mer färger.
Jag älskar färger!




Om ni vill lyssna på Ida Redig finns skivan på Spotify.
Mina favoriter:
Alive & Always On The Run.