Som en svartvit film.


Ikväll blev det matlagning tillsammans med underbara Billie Holiday.
Mysigare musik får man leta efter.
Perfekt matlagningsmusik.
Vet inte varför, men det blir så mycket roligare att hacka lök och röra i grytor när man lyssnar på jazz av högsta klass. Det känns liksom så behagligt hemtrevligt på nåt sätt. Älskar det!
Lägg till ett par tända ljus och några härliga dancemoves på det och kvällen är räddad.
Det enda som saknades var ett glas kallt vitt vin. Det hade varit pricken över i.
Men det får bli nästa gång.

Måndagskvällen börjar gå mot natt.
Mina levande ljus brinner fortfarande. Om än en aning trötta.
Jag börjar också bli lite trött.

Imorgon ska jag upp tidigt och gå på bio.
Toni av Jean Renoir står på schemat. Fransk film från 1935.
Samma årtionde som Billie Holiday sjöng som mest.
Inte undra på att det känns som man är med i en svartvit film när man lyssnar på hennes musik.

Jag ska låta ljusen brinna ut.
Sen blir det sova. Och drömma.

Jag vill hamna i en svartvit dröm. Med Billie Holiday på scenen i 30-talets New York.
I en rökig bar vill jag sitta. I en vacker klänning. Sippandes på en coctail.
Bli uppbjuden av en stilig man. Och dansa till stängningsdags.
Sedan traska hem genom staden som aldrig sover.
Bland neonskyltar och taxibilar. I ljuset av fullmånen.
Och med musiken fortfarande spelandes i bakgrunden.
..



Godnatt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0