Annie by Heart

Snö. Snökaos.
Vintern för med sej problem. Varje år.
Trots att vi vet vad som komma skall.
Trots att vi är mycket väl medvetna om att kylan och vintern kommer så här års.
Ändå blir vi chockade varje gång.
Köldchock!
Folk fryser och halkar och vill bara helst gå i ide.
Bilar krockar och åker av vägen och sitter fast i drivor.
Nariga läppar och torra händer.
Tår lika kalla som istappar.
Panikstäda förråd och garderober för att hitta vinterjackan. Och skorna.
Gå hemifrån tio minter tidigare för att stappla iväg till tunnelbanan.
Får inte halka. Får inte.

Det är baksidan.

Men.
Det finns värme så här års också.
Och det är värmen i våra hjärtan.
För med kylan kommer också en känsla av att hålla ihop.
Hjälpa varandra. Hålla om varandra. Förbereda sej inför julen.
Gå i ide med kuddar och filtar och kramar och varm choklad.
Vintern är en varm tid inomhus.
Tillsammans.



Lyssnade precis på nysläppta singeln 'Hold My Hand' med Michael Jackson och Akon.
Och texten passade perfekt in på det jag nyss skrivit...

"Together we can be alright.
Cause when it gets dark and when it gets cold
We hold each other till we see the sunlight"

Fin låt.
Fint budskap.
(Mamma - jag tror du skulle tycka om den!)

Jag är inne i en tentaperiod just nu.
I min lilla bubbla. Med plugg, plugg, plugg.
Är väldigt nervös inför tentan på tisdag.
Terminens enda salstenta.
Jag tycker inte om att sitta och läsa och försöka proppa in så mycket information som möjligt i huvudet. Memorera. Komma ihåg. Välja att ta in det som är viktigt och sålla bort det som är oviktigt. Eller det man tror är oviktigt.
Sen är det bara att hålla tummar och tår att det faktiskt finns där inne någonstans.
När det väl gäller.
På tisdag.

Hade nog blivit totalt paranoid av den här tentabubblan om det inte hade varit för Filmfestivalen.
Jag jobbar som volontär där varje kväll.
Så efter flera timmars plugg piffar jag till mej.
Byter mjukisbyxor mot kjol.
Rufsigt hår mot fint uppsatt.
Au naturel mot smink.
Från isolering till ett socialt sammanhang.
En mycket uppskattad och behövlig paus. Bort från all filmhistoria.
Och istället vistas bland glada människor och bubbel och popcorn och röda mattor.

Det är jätteroligt!

Mesta tiden spenderar jag på Red Carpet-visningarna på Skandia.
Några gånger framöver blir det även jobb med filmquizet som ska hållas på Nordic Light Hotel.
Jag gör lite av varje när jag är där.
Häller upp oliver, nötter, godis, popcorn och dricka till gästerna.
Provsmakar lite av ovanstående för att säkra kvalitén. ;)
Hälsar alla välkomna. Står i dörren till salongen och visar folk in.
Svarar på frågor. Om jag kan.
Spanar in eventuella kändisar.
Ser till att folk får sina drinkar.
Städar och fixar och ser till att allt ser snyggt och prydligt ut.
Pratar. Skrattar. Umgås.
Och vips så är tiden slut. Alla har gått in. Minglet är över och filmen har börjat.
Då städar vi undan. Och sen blir det mat. Idag blev det caesarsallad från Vapiano.
Sen är det bara att gå hem.

Hem till böckerna och plugget och mjukisbyxorna och ångesten.

Tur att jag lever i två världar just nu.
Det är skönt.

Och på tal om Stockholms Filmfestival.
GÅ OCH SE PÅ FILM för tusan!
Det visas massor med bra filmer nu, hela helgen och hela nästa vecka.
Passa på! Det ska jag göra när tentan är över och jag kan ha ett liv igen...

Kolla filmschemat här:
http://www.stockholmfilmfestival.se/

Nu: Sova.
Imorgon: Plugga.
Godnatt alla!

Det gör ont att se The Cove.
Riktigt, riktigt ont. I hjärtat.
Tårarna rann hejdlöst filmen igenom. Och dom rinner fortfarande.
Förkrossad och förbannad.
Jag skäms över att vara människa.
Skäms.

Jag finner inga ord.


Det finns dokumentärer som alla måste se. Även om det gör ont.
The Cove är en av dom.
Det är viktigt att världen får upp ögonen för vad som pågår.
Det är enda sättet.
Och så länge det finns människor som kämpar så finns det hopp.

Se filmen nu:
http://svtplay.se/t/129797/dox




För er som inte vet vad filmen handlar om. I korta drag:

"Oscarvinnande The Cove - delfinbukten, chockade en hel värld.
Den världsberömde delfintränaren Ric O'Barry och hans ocean-team riskerade livet för att avslöja en brutal och dittills dold delfinslakt och det mäktiga maskineriet bakom kulisserna."

---

Hjälp till att stoppa detta. Gå in på följande länkar:

http://takepart.com/thecove
http://www.opsociety.org
http://www.savejapandolphins.org
http://www.nonstopentertainment.com/thecove/


Alla kan göra en insats.

Ikväll blev det matlagning tillsammans med underbara Billie Holiday.
Mysigare musik får man leta efter.
Perfekt matlagningsmusik.
Vet inte varför, men det blir så mycket roligare att hacka lök och röra i grytor när man lyssnar på jazz av högsta klass. Det känns liksom så behagligt hemtrevligt på nåt sätt. Älskar det!
Lägg till ett par tända ljus och några härliga dancemoves på det och kvällen är räddad.
Det enda som saknades var ett glas kallt vitt vin. Det hade varit pricken över i.
Men det får bli nästa gång.

Måndagskvällen börjar gå mot natt.
Mina levande ljus brinner fortfarande. Om än en aning trötta.
Jag börjar också bli lite trött.

Imorgon ska jag upp tidigt och gå på bio.
Toni av Jean Renoir står på schemat. Fransk film från 1935.
Samma årtionde som Billie Holiday sjöng som mest.
Inte undra på att det känns som man är med i en svartvit film när man lyssnar på hennes musik.

Jag ska låta ljusen brinna ut.
Sen blir det sova. Och drömma.

Jag vill hamna i en svartvit dröm. Med Billie Holiday på scenen i 30-talets New York.
I en rökig bar vill jag sitta. I en vacker klänning. Sippandes på en coctail.
Bli uppbjuden av en stilig man. Och dansa till stängningsdags.
Sedan traska hem genom staden som aldrig sover.
Bland neonskyltar och taxibilar. I ljuset av fullmånen.
Och med musiken fortfarande spelandes i bakgrunden...



Godnatt!