Annie by Heart

90's Avenue spelade så himla bra ikväll.
Allt var klockrent. Inte en enda falsk ton!
Vi jublade och hejjade och busvisslade för fullt i Lovisas källare.
Dom skötte sej alldeles utmärkt.
Bra låt. Snygg sång. Perfekta blickar in i kameran.
Det var nog många hjärtan som smälte...

Jag är väldigt stolt.
Lillebror var så duktig! Bäst!
Och så lilla mamma i bakgrunden som hejjade med ett stort plakat. Underbart!
Dom hade förtjänat att gå vidare, helt klart!

Men jag hoppas dom är nöjda ändå.
Det ska dom vara.
Absolut.

Jag är rastlös.
Samtidigt orkeslös.
Ingen bra kombination.

Det känns som att jag sover väldigt mycket just nu.
Förmodligen för att jag behöver sova...
Sova mej frisk.

Samtidigt är det bara fysisk trötthet.
Psykiskt är jag helt klarvaken.
Och pigg, pigg, pigg! Full med ork och idéer och vilja!
Det är frustrerande.
Jag vill bara bli helt frisk nu, så  jag kan genomföra allt jag vill.

Jag satte mej faktiskt en stund vid pianot idag.
Sjöng lite. (Läs kraxade lite).
Det var skönt att få ur sej lite sång. Härliga, härliga känsla.
Okej, det kanske inte lät jättevackert, men det var roligt.
Längesen jag sjöng nu...
Det blev U2. One.
Och Johnny Cash. Hurt.
Och Coldplay. The Scientist.

Come up to meet you. Tell you I'm sorry. You don't know how lovely you are.



Dags att lyssna till kroppens signaler.
Trötthet.
Vilket betyder sova.

Godnatt.

Kom precis hem från konserten med 90's Avenue, lillebrorsans band.
Dom spelade jättebra!
Och publiken var på g. Alla sjöng med!

På lördag smäller det!
Då ska dom vara med i Dansbandskampen.
Jag ska stå med plakat framför tv:n, hejja o vifta o ringa för fullt!
Helst hade jag ju stått med plakaten på plats, under livesändningen i studion.
Men nu gick inte det... så det får bli telepatisk support här hemifrån istället.
Busvissel. Jubel. Applåder.

Stolt syster.
Per - du är grym!

Jag har suttit vid brasan o värmt mej nu.
Min rygg är alldeles varm.
Jag älskar hösten.
Det är vackra färger ute. Gult. Orange. Rött.
Hög luft. Disig luft. Ren luft.
Mmmm...

Idag har jag träffat underbara Karin.
Har saknat henne. Fast det var ju inte så längesen vi sågs egentligen.
Men jag har saknat henne ändå.
Vi kan inte vara tysta en sekund när vi ses.
Babbel, babbel, babbel. Utan slut!
Och så en massa te. I stora, härliga koppar.
Just nu har vi en favoritsort. Kläckeberga Special. Från myscaféet ute i Kläckeberga.
Dit måste jag åka snart igen!
(Karin - vill du hänga med?)

Jag börjar se suddigt. Det är ett tecken på trötthet. Linserna klistrar fast i ögonen...
Jetlag.
Förkylning.
Utmattning.

Nu är det en penicillinkur som gäller.
Förkylningen hade satt sej på lungorna och bihålorna.
Inte undra på att jag är trött.

Dags att ta ur linserna. På med glasögonen.
Krypa upp i största fåtöljen. En kudde i famnen. En filt om benen.
Läsa Luftslottet Som Sprängdes.
Sista sidorna.
Snart får jag inte umgås med Salander och Blomkvist längre.
Det kommer bli ett vemodigt farväl...
Jag vill läsa mer!
Vill veta vad som händer sen!
Det är alltid bitterljuvt att avsluta en bra bok.

Tur att jag har fler böcker i hyllan att se fram emot...

Arlanda flygplats.
Här börjar allt precis vakna.
Själv har jag varit vaken länge. Rest länge.
Kuala Lumpur - Bangkok - Stockholm.
Senare idag är destinationen Kalmar.
Men det är långt kvar tills planet lyfter... Lång väntan.

Jag är på villovägar.

Sakert och ting blir inte alltid som man tänkt sej.
Man kan inte planera allt.
Kan inte förutspå allt.
Vissa saker är omöjliga att styra över.
Som en envis hosta/febersjukdom till exempel.
Hosta fem veckor nu.
Feber en vecka.

Låg på en strand utanför Malaysias östkust. Under ett parasoll.
I skuggan. I paradiset.
Utslagen och dödstrött. Trots enbart slappt strandliv.
Insåg då att paradiset får vänta.
I första hand går hälsan.

På villovägar.
I Malaysia.
... Det blev en hemfärd istället för nästa paradisö.

Klart jag är besviken. På ett sätt.
Men jag har valt att inte se det så.
Har valt att inte fokusera på det som blev fel utan på det som blev bra.
Alla underbara minnen jag har med mej i bagaget hem.
Känns som jag varit borta väldigt länge...
Vi hann ju med så mycket!

Bangkok. Thailand. Koh Chang. Elefanter. Palmer. Stränder. Mat. Malaysia. Perhentian Islands. Kuala Lumpur. Bungalows. Lyxhotell. Människor. Möten. Upplevelser. Insikter...

Villoväg kanske blir rätt väg till slut.
... Ja!