Annie by Heart

Bloggen måste återuppleva nu.
Jag saknar att skriva.

Hittade mina gamla dikter på ett poesiforum som jag inte skrivit på sedan 2003.
Måste säga att jag fascineras av att jag vågade sätta ord på min känslor så otroligt naket. Ord som kom direkt ur hjärtat. Utan omskrivningar, omformuleringar. Utan censur. Bara känslor rakt upp och ner.
Jag vill våga det igen.
Märker att ju äldre man blir, desto mer tänker man.
Att leva i nuet är inte lika självklart.
Man blir fegare. Tyvärr.

Jag skriver dikter fortfarande.
Kanske inte lika ofta. Men ändå.
Ska våga publicera några här på bloggen.
Både nya och gamla.
Från mina gymnasieår finns det hundratals!
Flera tjocka anteckningsblock fulla med snabbt nerklottrade ord.
För snabbt går det.
För mej kan inte dikter skrivas långsamt. Då går magin förlorad.
Hemligheten är att inte tänka. Att bara skriva.

Att släppa tanken fri.
Tänk vad skönt om jag kunde hitta tillbaka till den konsten.