Annie by Heart

Jag har en längtan efter landet.
Efter jord och löv och träd. Mossa och frisk, frisk luft och dagg i kåpor.
Jag vill till någon vacker ö.
Gå vid stranden med gummistövlar och plocka stenar i olika former.
Höra havet storma. Jag saknar havet. Det stora, vida havet.

Jag vet inte varför.
Men jag har längtat efter det ett bra tag nu.
Högst upp på önskelistan står ett stenhus på en ö.
Som jag kan måla på och pyssla om.
Jag skulle ha en öppen spis. Och två katter.

Och varje dag skulle jag cykla till stranden.
Vandra omkring som Eva Dahlgren gör i videon till Vem Tänder Stjärnorna.
Den tanken ger iallafall mej ro.

Jag tror att denna önskan är en reaktion mot all stress i mitt liv.
Stressen är min värsta fiende. Den fångar mej så lätt.
Och sen har jag svårt att ta mej ur.
Kan bli tokig på hur mycket allt bygger på stress.
Hur fort allt ska gå hela tiden. Tick, tack, tick, tack - klockan tickar. Snabbt!
Och visst blir det mer märkbart i en stor stad.
Och visst älskar jag ibland all puls. Allt liv.
Det har sin charm.

Men ibland vill jag bara ut på den där ön.
Bort från trafik och buller och människor som springer.
Bara andas och leva och vara.