Annie by Heart

Äntligen!
Uppsatsen är klar. Inskickad. Ett minne blott.
Och jag kan inte vara lyckligare!
Sista helgen sov jag knappt något alls.
Från början var min text ett litet monster.
Vi kom inte överens och jag ville bara göra slut!
Men. Jag lyckades tämja den.
Och slutresultatet blev faktiskt bra. Jag är nöjd.
Hoppas verkligen att jag aldrig mer behöver göra en c-uppsats.
Två gånger är en gång för mycket känner jag.

Det tog några dagar innan jag insåg att jag är fri.
Att jag får ligga kvar under täcket hur länge jag vill på morgonen.
Utan måsten.
Inga krav att sätta mej framför datorn med mjukisbyxor och glasögon och en snabb frukost i förbifarten.
Ingen ångest över formuleringar och stycken och formalia och rubriker och analyser och källor.
Så jäkla skönt!

Och nu är det jullov.
Kom till Kalmar igår kväll och det är så härligt att vara hemma.
Nu väntar vi bara på bröderna, sen är familjen komplett.
Sov som en stock inatt och vaknade klockan 8, helt pigg och utvilad.
Förstår inte. Men det är alltid så här hemma. :)

Nu blir det spring på stan och inhandla de sista julklapparna.
Kanske kikar förbi älskade Potatisboden och säger hej också.
Sen: myskväll i goda vänners lag!

:)

Förra året vid den här tiden var Kalmar såhär snöigt vackert!

Jag kan bli så förbannad över att jag begränsar mej själv ibland.
Att jag tänker: "Det där kan jag inte göra för att... bla bla bla!"
Det är ju så dumt.
För egentligen är det ju ens eget val.
Hur man väljer att leva sitt liv.
Och vilken iställning man har till saker och ting.

I grund och botten handlar det nog om att ta till vara på sin tid.
Hur ska jag hinna göra allt jag vill göra i livet om jag inte börjar nu?
Livet är ju faktiskt ganska kort.
Och det går fort!

Det är en stor konst att leva i nuet.
Att leva som att varje dag är den sista.
Och att på riktigt, helt ärligt kunna känna att:
I'm the king of the world!

Det här är världens bästa Karin!
Hon betyder väldigt mycket för mej.
Vi kan prata om precis allt.
Och skrattar alltid tills vi kiknar.

Med henne kan jag vara hur knäpp och fånig jag vill.
Inga påhitt är för tokiga.
Vi kan babbla i timtal utan avbrott.
Analysera och älta och fundera.
Ibland är vi barnsliga och spralliga.
Ibland djupa och livsfilosoferande.
Ibland finns det inga gränser för hur fnissiga vi är.
Men vi kan också gråta ut i varandras famn om det skulle behövas.

Med henne kan jag alltid vara mej själv fullt ut.

Ofta tänker jag på hur glad jag är att hon finns i mitt liv.
Hon får mej alltid att må bra.
Med Karin är livet alltid en fest!

Älskar dej vännen!

Jag tog en paus i pluggandet och designade om bloggen.
Den var så svart innan.
Nu är den mer ljus. Rosaskimrande och romantisk.
Härligt!

December har redan börjat.
Två veckor kvar till inlämning av c-uppsatsen.
Jag har gått i ide. Måste skriva!
Men motivationen är på gränsen till noll.
Och jag vill hellre göra annat. Som att baka och dricka glögg.
Eller träffa vänner ute på stan.
Och så måste jag ju hinna med att köpa julklappar!

Suck.

Jag får trösta mej med att två veckor går fort.
Sen är jag klar!
Och då åker jag hem till Kalmar och firar jul.
Det ska bli så underbart. Julen är nog världens mysigaste högtid.
Längtar massor!

Nu är det dags att sätta igång med skrivandet igen.
Men det betyder inte att jag inte ska ha fredagsmys.
Fram med mina och Pelles lussekatter (mums!) och lite tända ljus.
Sen är kvällen räddad. Trots dum uppsats.
Wish me luck!