Annie by Heart

Jag fick en hel hög med filmer från när vi var små av mamma och pappa.
Kära gamla minnen i rörliga bilder.
Glimtar av tiden som flytt.
Det är så värdefullt att ha.
Jag har suttit i flera timmar och tittat. Leende. Varm i hjärtat.
Sett familjen. Mina små bröder. Släkten.
Och sång. Massor med sång.

Hittade tre favoritklipp:

Det första klippet är från dagis.
Jag är runt fyra år och sjunger "I ett hus vid skogens slut".
Djupt koncentrerad. Och med rörelser!

Det andra klippet är från nians skolavslutning.
Jag sjöng Marie Fredrikssons glada låt "Äntligen", med en hel kör som backup.
Äntligen sommarlov. Äntligen fri från högstadiet. Äntligen!

Det tredje klippet är från gymnasiet.
Jag sjunger "Imagine" och "För kärlekens skull" inför Drottning Silvia.
Hon anlände till skolan i helikopter för att medverka i FN-rollspelet.
Och jag fick äran att sjunga.
Så där stod jag framför henne och sjöng. Utan skor!

Underbara minnen!

Det är så fascinerande att man kan fånga några ögonblick på film.
Och bevara dem. Titta på dem om och om igen.
Se sej själv växa upp.
Höra sin egen röst. Sjungandes redan från början...





Stillbilder från filmerna.
Överst finns även lillebror Olle med på bild.