Annie by Heart

Igår fyllde min älskade farfar 89 år.
Jag är så lyckligt lottad som har alla mina mor -och farföräldrar i livet.
Att jag har fått dela mitt liv med dom. Att dom har fått se mej växa upp!
Det är jag så glad för!

Det slår mej ibland hur mycket dom har varit med om.
Utvecklingen i samhället.
Farfar är 89 år.
När han var liten fick han gå till skolan. Och det var långt!
Möjligtvis fick han åka hästskjuts har han berättat.
Det är så märkligt att tänka sej en värld utan bilar.
Utan datorer. Utan mobiler. Utan el.
Tänk att ha upplevt det!

Igår när jag ringde lilla farfar för att gratulera pratade vi lite om det.
Då skrattade han och sa:
Jag önskar att ungdomarna nu för tiden kunde träffas och kramas istället. Det skulle behövas i den här hårda världen.
Och jag höll med.
Då skrattade han sådär hjärtligt igen.

Datorer och mobiler i all ära.
Men det bästa är ändå närhet på riktigt.
Kramar. Öga mot öga. Kontakt.

Men när man inte är i samma stad. I samma rum.
Då är det ju tur att telefoner och datorer finns.
Så man ändå kan hålla kontakten med sina nära och kära.

Därför skickar jag nu en elektronisk kram...
speciellt tillägnad älskade farfar, farmor, mormor och morfar.
(med hopp om att dom känner den i sina hjärtan!)

KRAM!



Farfar & Jag förra året