Annie by Heart

Mitt hjärta bankar i otakt.
Symboliskt talat.

Ikväll skulle jag ha gått o sett Danko Jones live på Tyrol.
Hade sett fram emot det flera veckor.
Men det gick ju inte.
Jag har feber. Och visst, det kan man ju råda bot på med lite panodil.
Men.
Jag kan typ inte stå upp utan att känna mej svimfärdig.
Ögonlocken är tunga som bly.
Och jag blir andfådd av att gå två meter.
Nej. Det gick inte att gå på konsert.
Jag vill inte gå dit bara för att sen svimma av. Så roligt är det inte. Inte ens när det handlar om hårdrock.
Så ja. Jag har varit lite bitter idag.
Och lite smått deppig.

Men sån kan man ju inte vara hur länge som helst.
Efter ett tag måste jag faktiskt skratta lite också.
Vara lite positiv: Jag såg ju faktiskt Danko live förra året!

Och nyss fick jag ett mms från sötaste Sara. Hon skickade en bild från konserten.
Då blev jag glad.
Det liksom värmde i hjärtat!
Sara - va gulligt av dej att tänka på mej mitt i publikhavet!

Nu ska jag åter till sängen. Till kuddarna och filten. Dom hjälper mej att bli frisk.
Nu ska jag banne mej bli frisk!

Dagens bästa:
Semlor. Idag ska man äta semlor i mängder. Massvis! Mums!
Och så är jag så glad över att Heath Ledger vann en Oscar postumt. Det var han värd flera gånger om. Han var en jätteduktig skådis!
Jag är också lycklig över att jag aldrig tröttnar på Two and a half men, trots att jag nu sett ungefär... en miljon avsnitt.

Dagens sämsta:
Att jag är sjuk. Sjuk, sjuk, sjuk!
Orkar ingenting.
Orkar bara ligga i sängen och titta på just... Two and a half men.
Så det blir ingen semla för mej idag.
Dagens sämsta!

Nu vill jag bli frisk!
Punkt slut.


Vill ha!

Snökaos ute.
Diskkaos i köket.
Förkylningskaos i min hals.

Och en massa saknad.

För det blir alltid så när man har haft besök.
Och man har fått umgås. Timme ut och timme in.
Aldrig ensam!
Sen när dom åker igen... Då blir det så tomt, så tomt, så tomt!
Och det är då jag saknar som mest!
För då har jag något att jämföra med...

Älskade, bästa, finaste familj!
Det var så mysigt att ni var här! Helgen var rolig som tusan!
Snart kommer jag ner och hälsar på er istället.
Längtar.

Och jisses vilken tajming ni hade med vädret.
Det var som att solen kom fram bara för er - älskade, bästa, finaste familj!
Nu när ni har åkt är det snökaos här.
Snökaos och förkylning och saknad.

"Hellre ett liv i en skog med dej där man är gömd, än ett liv bland alla där man är glömd
Hellre en regnig morgon med ditt ljus, än en solig morgon alla utom du
Hundra tårar i min hand från dej än att du skrattar i nån annans famn
Hellre hundra mil bort och jag vet var du är, än att du är nära ändå inte här "

Egoism.
Eva Dahlgren.
Hennes bästa!

Egoism.
Kärlekens egoism.
Hellre att du gråter med mej än att du skrattar med någon annan.
Hellre regn med dej än sol alldeles ensam.
Så känns det. Ibland. När man älskar någon.
Ibland vill man bara ha den personen för sej själv.
Bara gömd med dej än glömd bland andra.
Ja. Så kan det kännas.

"Säg att du smeker min kind
för att du tycker om att jag kan ge av mej själv till den jag tycker om"

Egoism.
Vackra, vackra sång!
Första gången jag hörde den tyckte jag att den var sorglig.
Det tycker jag inte längre.
Den är inte sorglig. Den är bara vacker.

En förändring tack.
Liten eller stor. Det spelar ingen roll.
Bara det är en förändring.
Jag behöver det.

En typisk söndag.

Vaknade mitt på dagen. Åh nej. Halva dagen spenderad i drömmarnas värld.
(Visste ni att man sover en tredjedel av sitt liv?!)
Visste knappt vad som var dröm och vad som var verklighet när jag vaknade.
Hela dagen har varit sån.
Hmm... hände det där på riktigt, eller drömde jag det?!
Typiskt söndagar.

Gick upp. Trött.
Varför ställde jag inte klockan?
Eller det kanske jag gjorde...?

Mjukisbyxor på. Frukost. Läsa tidningen på internet. Vakna!

Piggnar till.
Måste fixa tvätten. Måste komma ut. Få luft.
Slänger i tvätten. Går en härligt lång promenad med Mark Knopfler i lurarna!
Mark Knopfler är det bästa promenadsällskapet.
Det är sådär skönt kallt ute. Det svider i kinderna.

Hemma igen. Fixar tvätten. Lagar mat.
Mamsen ringer. Söta, söta mamma!
Sen är det Mia & Klara på tv. Så sjukt, galet roligt! I love!
Skrattar mej igenom hela avsnittet.
Och sen film. The patriot. Så superamerikanskt sorglig.
Lipsillen Annie bölar genom halva filmen.
Det är nästan lite pinsamt att erkänna det... Men jag är ju så känslig.

Typisk söndag.
Lovely, lovely söndag!