Release me
I am the wilderness locked in a cage
I am a growing force you kept in place
I am a tree reaching for the sun
Please don't hold me down
I am the fire burning desperately but you're controlling me
Release me
Release me
Ibland känns det som att den som håller mej tillbaka mest är jag själv.
Det är kanske dags att släppa taget om rädslan.
Bakom det där leendet finns så mycket mer.
I det där leendet finns ingen kontroll.
Bara lycka.
40 dagar
Jag ränkar ner till sommarlovet.
40 dagar kvar.
40 dagar kvar.
Längtar.
Uppsats.
Jag är insnöad.
Den här veckan är det bara uppsatsen som gäller.
Skriva, skriva, skriva, skriva!
För nu ska den bli klar, en gång för alla!
Och sen ska den lämnas in. Och den ska bli godkänd. Så är det bara!
Försöker intala mej själv att jag är peppad och motiverad.
Lika bra det.
Innerst inne är jag varken peppad eller motiverad.
Men låtsas kan man ju alltid.
Tycker mest att den här uppsatsen ligger som en tung sten på mina axlar.
Fast det hör väl till. Så är det att skriva uppsats.
Man har panik och ångest och panikångest.
Sen tycker man att man har koll, och pustar ut en stund, bara för att sen inse att man inte alls hade koll och får panik igen.
Jag bara hoppas att det jag plitar ner blir bra.
Nu är jag ju ändå inne på slutspurten. Bara att orka sista biten.
Och ja, jag har panik. Och nej, jag har inte koll alls.
Men det löser sej säkert.
Nu är jag insnöad.
Om en vecka går jag ut igen. Flera hundra kilo lättare. (Förhoppningsvis)
Vill hellre vara ute i solen.
Den här veckan är det bara uppsatsen som gäller.
Skriva, skriva, skriva, skriva!
För nu ska den bli klar, en gång för alla!
Och sen ska den lämnas in. Och den ska bli godkänd. Så är det bara!
Försöker intala mej själv att jag är peppad och motiverad.
Lika bra det.
Innerst inne är jag varken peppad eller motiverad.
Men låtsas kan man ju alltid.
Tycker mest att den här uppsatsen ligger som en tung sten på mina axlar.
Fast det hör väl till. Så är det att skriva uppsats.
Man har panik och ångest och panikångest.
Sen tycker man att man har koll, och pustar ut en stund, bara för att sen inse att man inte alls hade koll och får panik igen.
Jag bara hoppas att det jag plitar ner blir bra.
Nu är jag ju ändå inne på slutspurten. Bara att orka sista biten.
Och ja, jag har panik. Och nej, jag har inte koll alls.
Men det löser sej säkert.
Nu är jag insnöad.
Om en vecka går jag ut igen. Flera hundra kilo lättare. (Förhoppningsvis)
Vill hellre vara ute i solen.
April, april...
... underbara april började idag!
Och det började bra.
Med sol, sol, sol!
Den behövdes verkligen, känner mej helt lycklig!
Två aprilskämt.
Och jag gick på båda två!
Jag är extremt lättlurad.
April, april :)
Djurgården och Rosendals trädgårdar med goda vänner idag. Vi satt i solen i flera timmar och bara njöt och åt goda nötkakor. Överallt såg man glada ansikten. Det är så på våren. Folk ler. Överallt. Till och med på tunnelbanan kan man se ett och annat leende. Det gillar jag.
Senare på dagen mötte jag bästaste Sara! Vi fikade mackor på Esters och vid bordet intill satt Lars Winnerbäck och han såg också glad ut. Sen blev det långpromenad ända tills solen blev alldeles röd och gick ner bakom Liljeholmsbron.
Och nu är jag hemma och är fortfarande alldeles varm inombords.
Fin dag med fint sällskap.
Vill också lite i efterskott säga hjärtligt grattis till gulligaste Karin.
Igår fyllde hon år! Och jag skickar en stor kram genom telepati.
Nu är det 2:a april.
Härligt!
