Prata först, tänka sen.
Ibland alldeles för mycket!
"So you found a girl who thinks really deep thoughts,
what's so amazing about really deep thoughts..."
Men trots detta...
Trots att jag tänker hur mycket som helst på olika saker så
kan jag inte tänka innan jag pratar!
Nää då!
Jag pratar först. Tänker sen.
Tänker en massa sen!! "Vad sa jag nu egentligen?! Hur tolkades det?! Fan!"
Hamnar lätt i pinsamma situationer på grund av detta.
Ibland kan jag till och med som i slow motion höra min mun säga saker jag inte alls hade tänkt och samtidigt som orden kommer ut tänker jag "Nej, nej, neeeej!! STOPP!!"
Fast då är det ju redan för sent såklart.
Önskar att jag var en av dom som väger varenda ord på guldvåg innan dom talar.
Jag har verkligen försökt.
Det går ibland, men inte alltid!
När jag minst anar det hör jag den där rösten i slow motion. Min röst.
Bla, bla, bla.
Och sen blir det dags för tänkandet igen.
...Oh crap!
vet hur det känns det där... man vänder fram och tillbaka på ord och undrar: Blev jag missförstådd? Tog någon illa upp? Har jag sagt för mycket? Man kan säga att jag lider av samma syndrom:)
MEN, sluta göra så mot dig själv. Det är alltid lättare att strunta i vad alla andra, potensiellt, tycker om något man säger. So what om man låter korkad - du vet ju vem du är! Fokusera på vad DU menade, inte vad andra KAN TÄNKAS tolka det du sagt. Du kommer att bli dum i huvudet på det:)
Sen Annie, tror jag att världen kan förlåta dig nästan vad som helst. Som Danko jones skulle ha sagt - you one of a kind:D. För min del är det bättre att du säger för mycket än för lite. Det gör världen till en mindre lömsk och dunkel plats.
Ses imorgon!
Peace out
