Kissekatterna
Jag saknar dom! Dom små kissekatterna. Kittarna. Älsklingarna! Mina små ullbollar!
Men jag tror dom har det bra...
Fast jag saknar. Jättemycket!
Jag älskar katter!
Om jag någon gång skaffar djur igen kommer det bli katt.
Det är något speciellt med katter. Dom känner av så mycket, det känns som dom har ett sjätte sinne. Och det känns som att dom faktiskt förstår en.
Kattminne 1.
Några år sedan. Det var kväll. Jag var ledsen och låg i sängen och grät. (kommer inte ihåg varför). Lilla Nikki hoppar upp i sängen och tittar på mej med sina stora, bruna ögon. Han nosar lite försiktigt på mej. Sen lägger han sej tätt intill mej. Purrar lite och stryker sitt huvud mot min arm. Sen lägger han sin vita tass på min hand! Som om han ville trösta. Jag kommer aldrig glömma det. För jag kände verkligen att han visste att jag var ledsen. Trots att vi inte kunde kommunicera genom ord, så gav han mej den trösten jag behövde.
Han låg där brevid mej och gjorde mej glad... Fina, fina Nikki!
Kattminne 2.
Även detta några år sedan. Lilla, söta Tussen låg i sängen och jag satt brevid och klappade henne. Jag satt och sjöng (som alltid!) och när jag började sjunga en viss låt vaknade Tussen! Hon ställde sej upp i sängen och började trampa i täcket med framtassarna, runt, runt som i en cirkel. Och så hörde man purr, purr, purr. När sången var slut och det blev tyst stannade hon upp! Tittade upp på mej med sina gröna ögon, som att hon ville nåt. Så jag började sjunga den där sången igen, och vips så började hon trampa i cirkel igen! Hihi.
Jag testade flera gånger att sluta sjunga och varje gång stannade hon.
Tydligen gillade hon just den sången. Det var så himla gulligt!
Älskar dom!
Men jag tror dom har det bra...
Fast jag saknar. Jättemycket!
Jag älskar katter!
Om jag någon gång skaffar djur igen kommer det bli katt.
Det är något speciellt med katter. Dom känner av så mycket, det känns som dom har ett sjätte sinne. Och det känns som att dom faktiskt förstår en.
Kattminne 1.
Några år sedan. Det var kväll. Jag var ledsen och låg i sängen och grät. (kommer inte ihåg varför). Lilla Nikki hoppar upp i sängen och tittar på mej med sina stora, bruna ögon. Han nosar lite försiktigt på mej. Sen lägger han sej tätt intill mej. Purrar lite och stryker sitt huvud mot min arm. Sen lägger han sin vita tass på min hand! Som om han ville trösta. Jag kommer aldrig glömma det. För jag kände verkligen att han visste att jag var ledsen. Trots att vi inte kunde kommunicera genom ord, så gav han mej den trösten jag behövde.
Han låg där brevid mej och gjorde mej glad... Fina, fina Nikki!
Kattminne 2.
Även detta några år sedan. Lilla, söta Tussen låg i sängen och jag satt brevid och klappade henne. Jag satt och sjöng (som alltid!) och när jag började sjunga en viss låt vaknade Tussen! Hon ställde sej upp i sängen och började trampa i täcket med framtassarna, runt, runt som i en cirkel. Och så hörde man purr, purr, purr. När sången var slut och det blev tyst stannade hon upp! Tittade upp på mej med sina gröna ögon, som att hon ville nåt. Så jag började sjunga den där sången igen, och vips så började hon trampa i cirkel igen! Hihi.
Jag testade flera gånger att sluta sjunga och varje gång stannade hon.
Tydligen gillade hon just den sången. Det var så himla gulligt!
Älskar dom!
Kommentarer
Postat av: Katja
vilka fina kissemissar :)
Trackback
