Annie by Heart

- Went too fast I'm out of luck and I don't even give a fuck! -

Velvet Revolver i högtalarna.
Jag älskar dom!
Helst på högsta volym.


Just nu lyssnar jag mest på andra skivan.
Libertad.
Men Contraband är minst lika bra.
Hårdrock när det är som bäst!


Aahh! It makes me high.

Var på bio igår och såg This is it.
Helt magiskt var det!
Vi hade svårt att sitta still. Ville bara upp och dansa!

Michael Jackson var verkligen ett geni.
Superproffsig!
Den konserten skulle ha blivit något alldeles extra...

Gå och se den!



Blev som vanligt helt rörd och berörd av Earth Song...

90's Avenue spelade så himla bra ikväll.
Allt var klockrent. Inte en enda falsk ton!
Vi jublade och hejjade och busvisslade för fullt i Lovisas källare.
Dom skötte sej alldeles utmärkt.
Bra låt. Snygg sång. Perfekta blickar in i kameran.
Det var nog många hjärtan som smälte...

Jag är väldigt stolt.
Lillebror var så duktig! Bäst!
Och så lilla mamma i bakgrunden som hejjade med ett stort plakat. Underbart!
Dom hade förtjänat att gå vidare, helt klart!

Men jag hoppas dom är nöjda ändå.
Det ska dom vara.
Absolut.

Kom precis hem från konserten med 90's Avenue, lillebrorsans band.
Dom spelade jättebra!
Och publiken var på g. Alla sjöng med!

På lördag smäller det!
Då ska dom vara med i Dansbandskampen.
Jag ska stå med plakat framför tv:n, hejja o vifta o ringa för fullt!
Helst hade jag ju stått med plakaten på plats, under livesändningen i studion.
Men nu gick inte det... så det får bli telepatisk support här hemifrån istället.
Busvissel. Jubel. Applåder.

Stolt syster.
Per - du är grym!

En stjärna har slocknat.
En av dom största.
En av dom mest fantastiska.
För fantastisk, det var han. Michael Jackson.
Som artist är det svårt att hitta någon mer genialisk.
Musikalisk.
Han hade allt det där speciella.
Som han kunde sjunga. Dansa!
Och han berörde mej många, många gånger med sina vackra ballader.
Sin kamp för rättvisa och fred.
Han fick mej att dansa många, långa nätter. Skratta. Släppa loss. Sjunga med!
Billie Jean. Bad. Smooth criminal. Thriller. Beat it. Don't stop (til you get enough).
Heal the world. Childhood. You are not alone. Will you be there.
Så många låtar.
Odödliga låtar.
Tidlösa.

R.I.P Michael Jackson.





 

"Hellre ett liv i en skog med dej där man är gömd, än ett liv bland alla där man är glömd
Hellre en regnig morgon med ditt ljus, än en solig morgon alla utom du
Hundra tårar i min hand från dej än att du skrattar i nån annans famn
Hellre hundra mil bort och jag vet var du är, än att du är nära ändå inte här "

Egoism.
Eva Dahlgren.
Hennes bästa!

Egoism.
Kärlekens egoism.
Hellre att du gråter med mej än att du skrattar med någon annan.
Hellre regn med dej än sol alldeles ensam.
Så känns det. Ibland. När man älskar någon.
Ibland vill man bara ha den personen för sej själv.
Bara gömd med dej än glömd bland andra.
Ja. Så kan det kännas.

"Säg att du smeker min kind
för att du tycker om att jag kan ge av mej själv till den jag tycker om"

Egoism.
Vackra, vackra sång!
Första gången jag hörde den tyckte jag att den var sorglig.
Det tycker jag inte längre.
Den är inte sorglig. Den är bara vacker.

Lycklig, lycklig!!
Coldplay kommer till Stadion i sommar!
Åhh, ååhh, åhh! Trodde väl aldrig att dom skulle komma hit så snart igen, men jag hoppades.
Förra konserten var så underbar!
Så på torsdag vet jag en som kommer köpa en för tidig julklapp till sej själv!

"Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you "



Viva la vida!

Spänning i början.
Man lyssnar, om och om igen. Lär känna melodierna. Lär sej texterna.Andra intrycket kan se annorlunda ut.
Man ser nya sidor. Hittar favoriter. Lyssnar igen. Och igen. Och igen.
Hittar nya favoriter. En melodislinga. En refräng. Ett intro. En textrad.
Och relationen till låtarna blir djupare och djupare för varje gång.

Jag kan verkligen längta efter en viss låt.
Längta efter att få spela den på morgonen. Efter skolan. Innan jag somnar.
Känna pirret i kroppen! Känna mej alldeles rörd. Nykär. Förälskad!
Rysningar längs ryggraden.
En riktigt, riktigt bra låt kan framkalla såna känslor hos mej.
Och jag kan inte sluta lyssna.
Jag vill ha låten med mej överallt!
Och sen när jag kan texten bara måste jag sjunga med! Vara en del av låten!
Känna dom där känslorna när man sjunger...
Åhh! Det är så underbart!
Den där första tiden. Innan man lyssnat sönder låten. Innan man sjungit den för mycket.
Sen kanske man hittar nya låtar. Nya förälskelser.
Men det betyder ju inte att den första låten inte har en ständig plats i ens hjärta!

Det finns en del musik som får mej att känna så.
Just nu lyssnar jag på en låt. En liten sockersöt, vacker, ljuvlig låt...
den berör mej jättemycket!

Jag tror jag är kär...

Ulf Lundell och jag lagar mat ihop.
Vi pluggar tillsammans.
Vi går långa promenader.
Vi sjunger duetter.
Lundell & Jag.

Med andra ord:
Jag kan inte sluta lyssna på hans musik!
Alla dessa underbara låtar!


"När jag känner doften av äpplena på Södermalmstorg
När jag tyngs ner av en börda, pressas av en sorg
som viskar i mitt öra att jag varken kan eller vill älska igen,
att min kärlek inte räcker till
Att jag är död för livet
att det är över och förbi
När jag inte hittar nånting som jag finner nån glädje i
då saknar jag dej"

Igår släpptes Ulf Lundells nya skiva Omaha.

Låtlista:
Omaha
Butiken
Hitza hitz
Lär dej älska mörkret
Lilla kärleken
Underbar morgon
Rik man
Pissväderspolska
Spike
Under natten regn
Din tid är ute
På ett vallmofält
Innan 20 på 19
Tillbaka till världen
Koltrastsången

Jag önskar mej ett piano.
Och en större lägenhet att ha pianot i.
Fast strunt i det förresten, man kan nog klämma in ett piano här på mina 20 kvm om man bara vill. Det skulle vara så hjärtligt välkommet! För då skulle jag kunna sitta där och plinka...
och sjunga!
Sjunga, sjunga, sjunga, sjunga!
Att sjunga är lika viktigt för mej som syre.
Att sjunga är... mitt liv. Det är jag.

Jag kan inte spela så bra piano.
Bara enkla ackord... Har lärt mej det för att kunna kompa mej själv.
Det är roligare att sjunga med instrument än a capella.
Man får mer känsla...

Ett piano.
Åååhh!
Tänk om jag hade varit en gitarrtjej istället. Hade ju varit lite smidigare...
Men nu är det inte så. Nu är det ett piano som gäller.
Ett piano och min passion.
Min sång, mitt syre.

Om jag kunde vrida tiden tillbaka så skulle jag stå i Globen just nu...
I mörkret, med kamerablixtarna som blinkande stjärnor.
En strålkastare mot mitten. Ljuset på Chris Martin vid pianot.
Han spelar... Sjunger.
"And the hardest part was letting go not taking part, was the hardest part"
Och alla sjunger med. Alla kan texten.
Och alla sjunger så fint dom bara kan.
Det är då magin händer. Ingenting annat existerar i det ögonblicket.
Pianot. Rösten. Stjärnorna. Och vi.
Drygt 14000 personer sjunger samma text och samma melodi.
Blir till en enda stark röst tillsammans.
Magi.
"And the hardest part was letting go not taking part, you really broke my heart"
Jag vill tillbaka dit nu!
Coldplay.
Rysningarna längs ryggraden.
Helt underbart!!