Saknad & Längtan
Att sakna någon och att längta efter någon är inte samma sak.
Om man längtar efter någon är det för att man vet att personen finns där. Bara inte just här, just nu.
Om man saknar någon är det oftast för att personen inte finns där... och kanske aldrig kommer göra det heller.
Saknad är sorgligt.
Längtan är hoppfullt.
Men saknad kan vara bra också. Ibland behöver man sakna för att förstå hur mycket man tycker om någon.
Ibland kan saknad faktiskt övergå i längtan, och tvärtom.
Dom går liksom hand i hand.
Just nu saknar jag någon. Och längtar efter någon.
Jag saknar nog några stycken när jag tänker efter. Och längtar efter många, många.
Om man längtar efter någon är det för att man vet att personen finns där. Bara inte just här, just nu.
Om man saknar någon är det oftast för att personen inte finns där... och kanske aldrig kommer göra det heller.
Saknad är sorgligt.
Längtan är hoppfullt.
Men saknad kan vara bra också. Ibland behöver man sakna för att förstå hur mycket man tycker om någon.
Ibland kan saknad faktiskt övergå i längtan, och tvärtom.
Dom går liksom hand i hand.
Just nu saknar jag någon. Och längtar efter någon.
Jag saknar nog några stycken när jag tänker efter. Och längtar efter många, många.
"Jag längtar inte längre efter att ha dej här, men jag saknar dej
Som om min själ har gått ifrån mej för att vara hos dej
Som om min själ har gått ifrån mej för att vara hos dej
så saknar jag dej..."
You are special too!
"I always wished that I could find
someone as beautiful as you
But in the process I forgot
that I was special too
I always wished that I could find
someone as talented as you
But in the process I forgot
that I was just as good as you"
Jämlikhet. Det är något att sträva efter i ett förhållande.
Både när det gäller vänskap och kärlek.
Man ska aldrig acceptera att någon trycker ner en. Aldrig tro att man är sämre än personen vid sin sida.
Man ska vara beredd att ge lika mycket som man får.
Men också kunna kräva att få tillbaka lika mycket som man ger.
Glöm inte bort ditt eget värde! Det är viktigt.
someone as beautiful as you
But in the process I forgot
that I was special too
I always wished that I could find
someone as talented as you
But in the process I forgot
that I was just as good as you"
Jämlikhet. Det är något att sträva efter i ett förhållande.
Både när det gäller vänskap och kärlek.
Man ska aldrig acceptera att någon trycker ner en. Aldrig tro att man är sämre än personen vid sin sida.
Man ska vara beredd att ge lika mycket som man får.
Men också kunna kräva att få tillbaka lika mycket som man ger.
Glöm inte bort ditt eget värde! Det är viktigt.
Göra-slut-boom!
Det är många som gör slut just nu.
En göra-slut-boom!
Konstigt att det är sådär... att när en börjar så gör fler och fler samma sak.
Är det slumpen?
Jag vet inte.
Det gör mej bara ont att se vänner ledsna. Besvikna. Svikna.
Jag lider med dom. Det är så svårt när människor man älskar lämnar en. Oavsett hur det går till. Oavsett om man blir lämnad eller om man är den som lämnar. Det är alltid svårt, men på olika sätt.
Och den där obotliga romantikern som bor inom mej förstår ingenting.
Lämna någon man älskar?! - VA??!
Men ibland är det så... Ibland kanske det är ett måste.
Denna ständiga bergochdalbana av upp och nergångar. Lycka och olycka.
Snabba kast ibland!
När man minst anar det... då passar livet på att jävlas med en.
Och det blir inte alltid som man önskar.
"Isn't that all life really is, a bunch of have nots
And the gods will laugh when you think you've found your lot
And take it all away..."
Men jag vill tro.
Måste tro att det finns en mening med allt. På nåt sätt...
En göra-slut-boom!
Konstigt att det är sådär... att när en börjar så gör fler och fler samma sak.
Är det slumpen?
Jag vet inte.
Det gör mej bara ont att se vänner ledsna. Besvikna. Svikna.
Jag lider med dom. Det är så svårt när människor man älskar lämnar en. Oavsett hur det går till. Oavsett om man blir lämnad eller om man är den som lämnar. Det är alltid svårt, men på olika sätt.
Och den där obotliga romantikern som bor inom mej förstår ingenting.
Lämna någon man älskar?! - VA??!
Men ibland är det så... Ibland kanske det är ett måste.
Denna ständiga bergochdalbana av upp och nergångar. Lycka och olycka.
Snabba kast ibland!
När man minst anar det... då passar livet på att jävlas med en.
Och det blir inte alltid som man önskar.
"Isn't that all life really is, a bunch of have nots
And the gods will laugh when you think you've found your lot
And take it all away..."
Men jag vill tro.
Måste tro att det finns en mening med allt. På nåt sätt...
These little earthquakes
Jag fikade med en vän idag.
Vi pratade om kärlek.
Att man ger upp kärleken alldeles för lätt. Det är ingen som kämpar längre!
Minsta lilla motgång, minsta lilla svacka och man ger upp.
Varför är det så?
Är kärleken till en annan människa inte värd att kämpa för längre?
"Oh these little earthquakes, here we go again
Oh these little earthquakes
doesn't take much to rip us into pieces..."
Vi har så otroligt höga krav på lycka!
Ständig lycka!
Det kravet går inte att uppnå. I perioder, självklart. Men inte alltid!
Livet går ju upp och ner. Så också kärleken.
Och när man är nere kan man alltid trösta sej med att det inte kommer vara så för alltid. Det kommer gå uppåt igen! Om man bara kämpar!
Men istället ger man upp.
Gör slut. Skiljer sej. Flyttar isär.
Förlorar någon man älskat (älskar!).
Hittar någon ny.
Nyförälskelse.
KICK!
Kärleksrus och lycka.
Ett tag.
Sen blir det också vardag.
Förr eller senare hamnar man i en svacka.
Återigen kommer frågan: ska vi klara oss ur det här, eller ska vi ge upp?
Tillbaka på ruta ett.
Det finns nog inget par som inte har haft svackor. Hur man en letar kommer man aldrig hitta det ultimata, ständigt lyckliga förhållandet. Det finns inte!
Men många gånger är det faktiskt på vägen ut ur motgångarna det händer saker... Både med en själv och med ens relationer. Man blir starkare. Lär känna varann på ett helt annat plan. Stärker sina band till varann.
Om man väl tagit sej ur en kris tillsammans med någon får man den där kicken igen!
Det gäller bara att se en väg ut.
Och att uppskatta även det lilla i den allra vardagligaste vardagen.
Om man älskar någon borde det väl vara självklart. Även om det ibland är svårt.
Jag menar såklart inte att man ska leva i ett förhållande man inte mår bra i.
Men i många fall kan det vara värt några extra chanser. Prova igen!
Gräset är faktiskt inte alltid grönare på andra sidan!
Och den där personen du har vid din sida kanske är värd att kämpa för!
Vi pratade om kärlek.
Att man ger upp kärleken alldeles för lätt. Det är ingen som kämpar längre!
Minsta lilla motgång, minsta lilla svacka och man ger upp.
Varför är det så?
Är kärleken till en annan människa inte värd att kämpa för längre?
"Oh these little earthquakes, here we go again
Oh these little earthquakes
doesn't take much to rip us into pieces..."
Vi har så otroligt höga krav på lycka!
Ständig lycka!
Det kravet går inte att uppnå. I perioder, självklart. Men inte alltid!
Livet går ju upp och ner. Så också kärleken.
Och när man är nere kan man alltid trösta sej med att det inte kommer vara så för alltid. Det kommer gå uppåt igen! Om man bara kämpar!
Men istället ger man upp.
Gör slut. Skiljer sej. Flyttar isär.
Förlorar någon man älskat (älskar!).
Hittar någon ny.
Nyförälskelse.
KICK!
Kärleksrus och lycka.
Ett tag.
Sen blir det också vardag.
Förr eller senare hamnar man i en svacka.
Återigen kommer frågan: ska vi klara oss ur det här, eller ska vi ge upp?
Tillbaka på ruta ett.
Det finns nog inget par som inte har haft svackor. Hur man en letar kommer man aldrig hitta det ultimata, ständigt lyckliga förhållandet. Det finns inte!
Men många gånger är det faktiskt på vägen ut ur motgångarna det händer saker... Både med en själv och med ens relationer. Man blir starkare. Lär känna varann på ett helt annat plan. Stärker sina band till varann.
Om man väl tagit sej ur en kris tillsammans med någon får man den där kicken igen!
Det gäller bara att se en väg ut.
Och att uppskatta även det lilla i den allra vardagligaste vardagen.
Om man älskar någon borde det väl vara självklart. Även om det ibland är svårt.
Jag menar såklart inte att man ska leva i ett förhållande man inte mår bra i.
Men i många fall kan det vara värt några extra chanser. Prova igen!
Gräset är faktiskt inte alltid grönare på andra sidan!
Och den där personen du har vid din sida kanske är värd att kämpa för!
Den där känslan...
"Om du kommer ihåg det var nästan igår
Du var oemotståndlig i ditt bruna hår
Om du kommer ihåg vad du kände just då, du visste från början det skulle bli vi två
om du kommer ihåg det var nästan igår
Och jag kommer ihåg hur mitt hjärta det slog
hur fingrarna sökte, hur läpparna log
Och jag kommer ihåg vad jag tänkte just då, jag tror att du anade det skulle bli vi två
Jag kan komma ihåg det var nästan igår
Vi var tillsammans hela natten du och jag
Jag minns du sa att du var ensam liksom jag
och jag minns den första gången dina ögon svarade ja
Och jag kommer ihåg nästan nu, nästan här
Det sägs att tiden står stilla när man blir kär
Och jag kommer ihåg vad jag önskade just då, att tiden stod stilla i månader, år
Jag kan komma ihåg det var nästan igår
Och vi dansade hela natten du och jag
jag minns du sa du bodde ensam liksom jag
och jag minns den första gången dina ögon svarade ja..."
Åhh! Det här är en sån bra beskrivning av kärleken.
Finaste, finaste texten!
Och om jag någon gång gifter mej, då vill jag ha den här sången på bröllopet.
Du var oemotståndlig i ditt bruna hår
Om du kommer ihåg vad du kände just då, du visste från början det skulle bli vi två
om du kommer ihåg det var nästan igår
Och jag kommer ihåg hur mitt hjärta det slog
hur fingrarna sökte, hur läpparna log
Och jag kommer ihåg vad jag tänkte just då, jag tror att du anade det skulle bli vi två
Jag kan komma ihåg det var nästan igår
Vi var tillsammans hela natten du och jag
Jag minns du sa att du var ensam liksom jag
och jag minns den första gången dina ögon svarade ja
Och jag kommer ihåg nästan nu, nästan här
Det sägs att tiden står stilla när man blir kär
Och jag kommer ihåg vad jag önskade just då, att tiden stod stilla i månader, år
Jag kan komma ihåg det var nästan igår
Och vi dansade hela natten du och jag
jag minns du sa du bodde ensam liksom jag
och jag minns den första gången dina ögon svarade ja..."
Åhh! Det här är en sån bra beskrivning av kärleken.
Finaste, finaste texten!
Och om jag någon gång gifter mej, då vill jag ha den här sången på bröllopet.
Hatkärlek
Singel i ett år och sju månader. Ungefär. Jag ska inte räkna ut exakt.
Det är ganska lång tid.
Jag älskar det ibland. Hatar det ibland. Hatkärlek!
Att vara singel är verkligen både och.
Jag bestämmer över mej själv, kan göra allt jag vill på mina tider och på mina villkor. Vad känner jag för ikväll? Vilken mat är jag sugen på? Vilken musik vill jag lyssna på? (och ingen störs av att jag högljutt sjunger med i alla låtar!)
Men samtidigt...
Ikväll känner jag för sällskap. Att laga mat tillsammans med någon. Få lyssna på någon annans musik, lära mej nya låtar att sjunga med i. Kanske sjunga med i dom tillsammans med någon.
Under den här singeltiden har jag laddat upp så mycket kärlek inom mej att jag snart inte vet vad jag ska göra med den!
Jag måste ge den till någon!
Did you give the world some love today babe?
Kärleken.
Att hitta kärleken. Som folk alltid säger: Du kommer också hitta kärleken en vacker dag.
Men jag vill inte hitta kärleken.
Att leta desperat efter kärlek tror jag inte på.
Ur desperation föds inte kärlek. Ur desperation föds... desperation!
Jag vill att kärleken ska hitta mej.
Helt plötsligt. Bara finnas där. Så självklart.
Det händer ibland. Det har hänt innan. Så jag vet att det kommer att hända igen. Någon dag. När man minst anar det...
Tills dess får jag ge min kärlek till min familj, mina vänner, kanske någon annan som behöver den... mina blommor!
Tills dess får jag laga min egen mat och sjunga mina egna sånger.
Lite spännande är det.
Singel.
Just nu.
Jag hatar, älskar, hatar, älskar... hatälskar det!
Det är ganska lång tid.
Jag älskar det ibland. Hatar det ibland. Hatkärlek!
Att vara singel är verkligen både och.
Jag bestämmer över mej själv, kan göra allt jag vill på mina tider och på mina villkor. Vad känner jag för ikväll? Vilken mat är jag sugen på? Vilken musik vill jag lyssna på? (och ingen störs av att jag högljutt sjunger med i alla låtar!)
Men samtidigt...
Ikväll känner jag för sällskap. Att laga mat tillsammans med någon. Få lyssna på någon annans musik, lära mej nya låtar att sjunga med i. Kanske sjunga med i dom tillsammans med någon.
Under den här singeltiden har jag laddat upp så mycket kärlek inom mej att jag snart inte vet vad jag ska göra med den!
Jag måste ge den till någon!
Did you give the world some love today babe?
Kärleken.
Att hitta kärleken. Som folk alltid säger: Du kommer också hitta kärleken en vacker dag.
Men jag vill inte hitta kärleken.
Att leta desperat efter kärlek tror jag inte på.
Ur desperation föds inte kärlek. Ur desperation föds... desperation!
Jag vill att kärleken ska hitta mej.
Helt plötsligt. Bara finnas där. Så självklart.
Det händer ibland. Det har hänt innan. Så jag vet att det kommer att hända igen. Någon dag. När man minst anar det...
Tills dess får jag ge min kärlek till min familj, mina vänner, kanske någon annan som behöver den... mina blommor!
Tills dess får jag laga min egen mat och sjunga mina egna sånger.
Lite spännande är det.
Singel.
Just nu.
Jag hatar, älskar, hatar, älskar... hatälskar det!