Hatkärlek

Singel i ett år och sju månader. Ungefär. Jag ska inte räkna ut exakt.
Det är ganska lång tid.
Jag älskar det ibland. Hatar det ibland. Hatkärlek!
Att vara singel är verkligen både och.
Jag bestämmer över mej själv, kan göra allt jag vill på mina tider och på mina villkor. Vad känner jag för ikväll? Vilken mat är jag sugen på? Vilken musik vill jag lyssna på? (och ingen störs av att jag högljutt sjunger med i alla låtar!)
Men samtidigt...
Ikväll känner jag för sällskap. Att laga mat tillsammans med någon. Få lyssna på någon annans musik, lära mej nya låtar att sjunga med i. Kanske sjunga med i dom tillsammans med någon.

Under den här singeltiden har jag laddat upp så mycket kärlek inom mej att jag snart inte vet vad jag ska göra med den!
Jag måste ge den till någon!
Did you give the world some love today babe?
Kärleken.
Att hitta kärleken. Som folk alltid säger: Du kommer också hitta kärleken en vacker dag.
Men jag vill inte hitta kärleken.
Att leta desperat efter kärlek tror jag inte på.
Ur desperation föds inte kärlek. Ur desperation föds... desperation!
Jag vill att kärleken ska hitta mej.
Helt plötsligt. Bara finnas där. Så självklart.
Det händer ibland. Det har hänt innan. Så jag vet att det kommer att hända igen. Någon dag. När man minst anar det...

Tills dess får jag ge min kärlek till min familj, mina vänner, kanske någon annan som behöver den... mina blommor!
Tills dess får jag laga min egen mat och sjunga mina egna sånger.
Lite spännande är det.
Singel.
Just nu.
Jag hatar, älskar, hatar, älskar... hatälskar det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0