Annie by Heart

Jag är förbannad.

Förbannad för att människan leker Gud.
För att vi tror att den här planeten är vår och bara vår.
För att vi tror att vi kan bestämma över djuren och naturen.
Och förbannad för vår girighet.
För att allt alltid handlar om pengar.
Pengar, pengar, pengar.

Allt liv på vår planet finns till av en anledning.
Allt och alla ingår i ekosystemet.
Och tack vare det kan vi leva här.
Det är fantastiskt när man tänker på det.
Som ett mirakel nästan.
Tänk alla pusselbitar som finns för att vi ska kunna existera.
Det är närapå oförståeligt att allt fungerar.

I flera miljoner år har djur och natur levt i harmoni med varandra.
Tills människan kom.
Vi är jordens största fiende.
Och därmed också vår egen största fiende.

Djur utrotas och skogar skövlas.
Havet och luften förorenas.
Och allt för att tjäna pengar.
Systemet håller på att rubbas för att vi inte är nöjda.
För att vi hela tiden bara tänker på oss själva.
Behöver vi verkligen äta hajfenssoppa?
Behöver vi bära päls?
Behöver vi laga mat med palmolja i?
Och så vidare.
Listan kan göras lång.


Det värsta av allt är
att människan vet vad hon gör.
Vi vet vad vi ställer till med.
Vi är smarta nog att kunna förstå och se framåt.
Ändå gör vi det.
Ändå förstör vi vår jord mer och mer för varje dag.
Istället för att leva i samspel med naturen så går vi emot den.
Som ett tredje världskrig.
Där människan är den ena parten. Och moder jord den andra.

Vi är inte så intelligenta som vi vill tro.
Vår egoism kommer leda till vår egen undergång.

Däremot ska man inte ge upp hoppet.
Om att vi en dag ska öppna ögonen.
Och att vi en dag gör något åt saken.

Tills dess kommer jag vara förbannad.
Och göra allt jag själv kan för att påverka.




Foto: Mattias Klum