Annie by Heart

Fredag. Det börjar bli sent.
Jag hör ljudet av en fest någonstans långt bort.
I någon av lägenheterna ovanför kanske.
Avlägsna skratt. Basgången från någon dansmusik. Klirrande glas. Flaskor.
Alla har tydligen inte en lika lugn fredagskväll som jag.

Slutet av oktober.
En av mina favoritmånader. Hela landet är som en enda palett av sprakande färger.
Klaraste rött. Gladaste gul. Passionerat orange.
Det är så vackert ute. Jag vill helst inte gå in!

Igår fick jag än en gång bevisat för mej varför jag tycker så mycket om hösten.
Gick en promenad runt Djurgården.
Det var knappt något folk ute alls. Mötte nästan ingen.
Hörde bara mina egna fotsteg. Andades den friska luften. Lyssnade på fåglarna.
Och bara tittade. På all skönhet. Det var som att gå mitt inne i ett konstverk.

Få årstider är så dramatiskt vackra som hösten.
Och få årstider får mej att vilja promenera i naturen så mycket.
Det gäller att passa på. För när man minst anar det, utan förvarning, så har alla löv fallit till marken. Och då vet man att vintern är nära.
Men nu.
Nu är det fortfarande underbart.

Här kommer bildbevis.