Annie by Heart

Inatt ska det regna aska över Stockholm.
Om man ska tro det som står i tidningen.
Konstig tanke att det kan spottas ut aska från jordens innanmäte. Att askan sen kan föras flera hundra mil med vinden. Och landa här. Följa med regndroppar ner till marken.

Samhället är så skört.

Och vi har gjort samhället mer och mer skört.
Nu vilar nästan allt i teknikens händer.
Det är modigt att lägga en hel värld i händerna på maskiner.

Men det är ju utvecklingen.
Det är så det är.
Nu för tiden ska allt gå fort, fort, fort.
Och om det inte går fort så får vi panik!
P a n i k !
Om tågen är försenade.
Om internet är slött.
Om filmens handling inte kommer igång.
Om köerna är långsamma.
Då får vi panik och blir rastlösa. Stirriga och frustrerade.
Vi andas korta snabba andetag.
Hjärtat pickar på. Snabbare och snabbare. Pulsen ökar.
Stress. S t r e s s !

Ett askmoln lamslår en hel värld.
Inte på marken. Nej, i luften.
Och vi människor som inte ens är ämnade att flyga...


Det enda man kan kontrollera är sej själv.
Sin egen andning.
Ta hand om sitt eget hjärta. Sin egen puls.
Hantera sin egen stress.
Och förhoppningsvis.
Ta det lugnt. Koppla av. Leva nu.
L e v a.  N u !