Annie by Heart

Jag tar på mej skorna.
Min jacka. Halsduk.
Det regnar.
Men det gör inget, jag har hela skor. Hel jacka.
Jag är varm.

Fyra minuters promenad.
I gott sällskap.
Mot ett café. Beställer muffins.
Gigantiska muffins. En hel måltid nästan.
Massa socker. Choklad. Vaniljkräm.
Och te. Med mjölk.
Bla, bla, bla, bla... babbel om helgens festligheter.
Lyxigheter.
Jag lämnar en tredjedels muffins.
Den är för stor. Orkar inte allt.
Ute regnar det.
Men jag är varm. Inne på caféet med jazzig musik.

Sen till mataffären.
Vad ska jag välja för mat?
Det finns så många val. Så mycket mat.
Beslutsångest.
Lyxångest.
I-landsångest.

Brrr... kallt ute.
Men jag är varm.
Hemma igen.

Min vardag.
En självklarhet för mej.
Lyxtillvaro för någon annan.
Jag har det så bra!
Det glöms bort ibland.

Medan människor svälter.
Flera hundratusen barn tvingas vara soldater.
Medan krig härjar.
Barnarbete.
Människor utnyttjas.
Det knyts mattor. Letas diamanter. Sys kläder.
Till oss i lyxländerna.
Folk bor på gatan.
Säljer sig själva. Sina kroppar.
Orättvisor. Hat. Krig. Svält. Nöd. Död.

Tankeställare.