Annie by Heart

På tunnelbanan mot Slussen sitter två tanter brevid varandra.
Dom är såna där käcka tanter med fräck klädstil.
Röd skinnjack och coola glasögonbågar i nån chick färg.
Runt 65-70 år sådär.
Och dom babblar på högt och ljudligt.
Plötsligt ringer den ena tantens mobil.

A:  Det ringer, ojoj, var är mobilen... (rotar i väskan).
B:  Nämen hörru, nu är det nog jag som ringer upp dej igen..
A:  Vad menar du?!
B:  Det är nog min mobil som ringer din! (Hohoho!)
A:  Jahaa, jaa nu ser jag... nummer 28282...
B:  Jamenvisst, det är ju mitt nummer! Vänta ska du se (Hohooo!), jag måste ha glömt knapplåset! (rotar i väskan efter mobilen)
A:  (Hohohooo!)
B:  (Hittar mobilen) Som jag trodde, det är jag som ringer! (Hahahoho).
A:  (Svarar i telefonen) Hallå, hallå! (hihihi)
B:  (Sätter luren till örat) Nejmen HEJ! Vad roligt att höra av DEJ! (hohohooohahaa)
A+B:  (Skrattanfall!)
B:  (Lägger på luren) Jag måste lära mej att komma ihåg knapplåset...
A:  (hihihi) Jaaa!

Det var en sån underbar konversation!
Jag stod där i vagnen och log för mej själv.
Två små tanter på vift!
Så ska vi bli när vi blir tanter, eller hur Karin?! ;)



Kram vännen!