Rainbow Animals

Det finns dom som tycker att homosexualitet är onormalt.
Onormalt?!
Det får mej att fundera. Vad är "normalt"? Vem bestämmer vad som är "normalt"?

Alla är normala. Alla är onormala. Alla är individer. Människor. Unika. Värdefulla.
Lika värdefulla. Alla har samma värde.
Oavsett sexualitet. Hudfärg. Politisk ställning. Kultur. Vi är ju alla människor.

Dom som hävdar att homosexualitet är onormalt använder sej ofta av argumentet att människan är den enda levande varelsen på jorden som är det. Att det inte förekommer i djurriket och därför inte är naturligt.
Jävla skitsnack!
Det finns visst i djurriket! Forskningen tyder på att det både är vanligt och utbrett. Och nu börjar det komma fram i rampljuset. Djuren har kommit ut ur garderoben!

Naturhistoriska muséet här i Stockholm visas just nu en utställning som heter "Rainbow Animals".
Homosexualitet har dokumenterats hos mer än 1500 olika arter i djurvärlden och utställningen visar ett urval av dessa. Det handlar inte bara om tillfälliga homosexuella förbindelser, utan också om par som håller ihop livet ut.
Så gå och se!

Vad finns det nu för argument kvar?
Finns det egentligen några argument alls för att kalla en viss typ av kärlek för onormal?
Nej!
Kärlek ser ut på olika sätt. Kärlek är naturligt. Och vackert!
Det skadar ingen att en del människor och djur är homosexuella. Det som egentligen är onormalt i allt det här är egentligen att vissa människor tar sej rätten att kalla det onormalt. Att vissa människor ser sej själva som normen. Att vissa människor delar in folk i olika grupper och sedan dömer dem utifrån det. Det är farligt. Det kan skada andra! Och det gör mej så arg!

Jag längtar till den dagen då grupperingar inte finns mer.
Till den dagen då all trångsynthet och alla fördomar är borta.
Då vi ser bortom människans sexualitet, kultur eller hudfärg och istället fokuserar på en sak.
Att vi alla tillhör samma grupp.
En grupp som kallas:
Människor.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0