Annie by Heart

Avatar.
Jag tycker så mycket om den filmen.
Den är så vacker att titta på!
Själva storyn är egentligen ingen större nyhet.
En modern Pocahontas!

Men särskilt tycker jag om budskapet.
De tydliga samhällskritiska tonerna i filmen.
Älskar tanken att leva i enhet med naturen, att allt är ett evigt kretslopp.
Att vi lever med lånad energi som vi en dag måste ge tillbaka till vår jord. Och alla levande varelser - stora som små - är lika mycket värda.

Önskar så att vi kunde leva i ett med vår jord.
Högakta naturen!
Vara rädda om den...
Önskar verkligen det!

Är det för sent?

Jag tänker tillbaka på bussresan genom Malaysia.
Med rad efter rad av prydligt planterade oljepalmer utanför fönstret.
Mil efter mil, bara palmer. Där det en gång varit ståtlig regnskog. Och liv.
Liv som skövlas bort varje dag.
Överalllt palmer. Eller kalhyggen där det skulle planteras palmer.
Då gjorde det ont i själen.
Då kände jag mej liten som människa.

Vad gör vi med vår jord?
Vad vore vi utan den!?