Leva i nuet.

Jag och en vän pratade om det här med tiden.
Att tiden går fortare och fortare ju äldre man blir...
Det är ju faktiskt så!
Tänk när man var liten... Då kändes sommarlovet hur långt som helst! Nu bara flyger det förbi.

Men jag tror det har att göra med nuet.
Som barn levde man i nuet - tog tillvara på stunden. Just NU!
Men ju äldre man blir desto mer lever man i framtiden, snart, sen, förut, då, det som varit... och om man har tur, kanske lite, liiiite i nuet. Vi planerar så mycket. Blickar framåt! Vi ser tillbaka på det som varit. Minnen!
Så mycket kretsar kring det som skett eller ska ske att vi glömmer det som sker.
Vi glömmer livet som pågår just nu. NU!
Och eftersom vi lever flera månader framåt hela tiden är det kanske inte så konstigt att tiden går fort. Eller upplevs gå fort.

Samhället spelar också en roll i allt planerande.
Redan i oktober börjar pepparkakor och julmust och julgranskulor finnas i affärerna. Och julen hinner inte ens sluta innan det är dags för semlor! Och sen kommer påsken, ungefär två månader i förväg. På med nya etiketter på julmusten, och vips blev det påskmust! Som snabbt ersätts av sill och nubbe och björkris och studenter! Till och med jordgubbarna blir mogna innan sommaren. Sen hinner löven knappt gulna innan det är halloween. Och så dags för jul igen. Nu är det jul igen, och igen, och igen... och igen!
Och helt plötsligt gick åren! Poff, pang, boom!

Men när man var liten.
Då tog man sej tid.
Nu leker jag.
Nu äter jag.
Nu (den 24 december) är det jul.

Ibland är det synd att barnasinnet suddas ut mer och mer.
En liten gnutta kunde väl få vara kvar?!
Självklart kan allt planerande vara bra också... kanske nödvändigt till och med.
Men att medvetet försöka slappna av och leva i nuet - det borde vi kunna lite då och då.
Kunna ta tillvara på ögonblick som aldrig kommer tillbaka.
Inte alltid tänka: Vad ska jag göra sen?!

Annars kanske man missar... livet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0