En kärleksförklaring

Den där känslan när man har en ny skiva att lära känna är som en kärlekshistoria.
Spänning i början.
Man lyssnar, om och om igen. Lär känna melodierna. Lär sej texterna.
Första intrycket.
Andra intrycket kan se annorlunda ut.
Man ser nya sidor. Hittar favoriter. Lyssnar igen. Och igen. Och igen.
Hittar nya favoriter. En melodislinga. En refräng. Ett intro. En textrad.
Och relationen till låtarna blir djupare och djupare för varje gång.

Jag kan verkligen längta efter en viss låt.
Längta efter att få spela den på morgonen. Efter skolan. Innan jag somnar.
Känna pirret i kroppen! Känna mej alldeles rörd. Nykär. Förälskad!
Rysningar längs ryggraden.

En riktigt, riktigt bra låt kan framkalla såna känslor hos mej.
Och jag kan inte sluta lyssna.
Jag vill ha låten med mej överallt!

Och sen när jag kan texten bara måste jag sjunga med! Vara en del av låten!
Känna dom där känslorna när man sjunger...
Åhh! Det är så underbart!
Den där första tiden. Innan man lyssnat sönder låten. Innan man sjungit den för mycket.
Sen kanske man hittar nya låtar. Nya förälskelser.
Men det betyder ju inte att den första låten inte har en ständig plats i ens hjärta!

Det finns en del musik som får mej att känna så.
Just nu lyssnar jag på en låt. En liten sockersöt, vacker, ljuvlig låt...
den berör mej jättemycket!

Jag tror jag är kär...


Kommentarer
Postat av: A M A N D A J O S E F I N E

ååh vad härligt att vara kär! :)

av: Ja det har verkligen en töntstämpel som inte alls är sann, tur som du säger att den börjar försvinna :D God natt :D

2008-12-01 @ 22:58:48
URL: http://amandajosefine.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0